Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 2

Stina! vanhelga inte min ömma känsla med sådana der vulgarismer! sade Nicke patetiskt, men Stina vet inte hvad kärlek är, derför förlåter jag hennel Tackar som frågar! Men jag talar förstånd, jag, och jag kommer inte med några rullgardister eller hvad det var för slag. Tänk om salig frun lefde och hörde unge herrn anfäkta sig på det der sättet! Ack, Stina, min mor — hon skulle ha. Krstått mig, hon! Om jag sagt henne — .Ja, unga herrn skulle ha understått sig, så Nin själ hade inte det blifvit på öronen det! Salig kun hade inte långt efter den trakteringen, lan. Men säg mig nu hvad det är om, och on det ä en ygglig menniska som han har förgenat sig i, och om det ä någonting för framsden, käraste min gossel!, Och medan Nick. Hult klädde sig, så talade han om alltsamnans för Stina. Stina hörde på och skakade 4 hufvudet, och menade att det var icke myket bevändt med en flicka som ieke hade mega skam i sig, än Att hon kunde stå och säga w karl midt i synen att han var söt. d Det skulle då aldrig ha händtmig i mina inga dar ! menade Stina och slog knyck på lacken. Ja, det är derföre att Stina vå inte wvad själarnes sympati vill säga! Nej det vet jag inte, såvida det inteär n: tocken der sympatikur — för sådan. änner jag till! Men jag vet hvad som paäs-) ar sig för en ung menniska, och det vet Se att när jag var kär i snickar Karlsons geäll, fast det inte blef något af, för han tog ig till att supa, så inte sa jag att ban var öt, inte, det kan unga herrn lita på! J Ja, det var väl derför att han inte var å 12sande sötb svarade Nicke och såg sig: spegeln, :