Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

gas. Han misstog sig icke heller. Tjufve inledde ganska riktigt en underhandling mec C. om värdepapperens återlemnande, mer han fordrade nu dubbelt högre lösesummt än förra gången, och C. var så förvissar om .tjufvens beslutsamhet, att C. — för at rädda sina värdepapper undan en säker för störelse — utbetalte det fordrade penning. beloppet 20,000 rår. Först nu blef CO. öfvertygad om nödvändigheten att förse sig med ett säkert förvaringsrum för sin skatt. Men nu kunde har ej få ett nog säkert kassaskåp. Tillgång pi sådana fanns visserligen; men — vore e möjligt att just till det kassaskåp, som har inköpte, kunde finnas falska nycklar, och at en sådan kunde förvärfvas åf den der demoniska varelsen, som redan två gånger bestulit honom och för hvars förslagenhet har hyste den största fruktan, eller af någon annan lika tilltagsen — och om då en ny stölc begicks, så vore ju kostnaden;för det dyra kassaskåpet fåfängt använd? Andtligen hittade. C. -på en utväg, som han ansåg mycket fintlig. Han -avmodade en person, för hvilken han hyste förtroende, att inköpa ett kassaskåp, under uppgift att det skulle skickas ut på landet, och så transporterades det i största tysthet till C:s bostad. Karakteristiskt var att C. ofta, och senast sistlidne sommar, då den som skrifver detta, sammanträffade med honom i Kungsträdgården, , der han satt på en bänk och hade en stor papperspacke inlindad i en näsduk. — -gerna omtalade de begge stölderna; men huru: förbittrad han än var öfver sina förluster, förrådde han ej ens med den miasta antydan hvem tjufven vår: denne måtte således på honom gjort ett djupt intryck och på honom utöfvat ett demoniskt inflytande. På en framställd fråga om ej tjufven nu vore en rik-karl, han också — svarade C, — och en vild glädje stråläde ur häns ögon: Nej herre! hän är redan en en fattig sting, som kommer att dö på en sopbacke, hoppas jag. a: . TR C. vartill ytterlighet mån om förtjenst, iakttog han dock stor försigtighet vid placeringen af sina penningar, och anförde sjelf med en känsla af stolthet,. såsom ett bevis på sin stora klokhet, att han var den enda, som en bekant husegare icke hade kunnat lura, fastän de haft många penningtransaktioner med hvarandra. kbörhällandet ärer också vara, att C. aldrig gjort någon örlust på sina-vidsträckta utlåningar. När C:s kroppskräfter började aftaga, an Idade ban en af hufvudstadens sakförare, ör hvilken ban hyste förtroehde,, att uppi få ätta formulär till ett testamente. Då C fottog detta, meddelade han att äfven sak öraren skulle ihågkomihas i testamentet, ivilket OC. sjelf skulle renskrifvä. svÄndtligen insjuknade OC: men vägrade i let-längsta attrläkare skulletillkallas..—Men let dröjde ej länge förr än C. sjelf insåg, itt döden nalkades. Då ville hån att två ;fshonom uppgifoa personerskulletillkallas; nen när desså anlände var ban redan sänsös, och han afled kort derefter. Sedan påräffades testamentet behörigt utskrifvet; men let: vår icke undertecknadt och säledes icke iltigt. Sannolikt befarade han; -liksom så nånga andra, att efter ett behörigt upprätadt testamente, skulle döden Snart följa. De sista sex åren af;sin lefnad bodde han os en fattig vaktmästarefamilj, med hvilen han var beslägtad. Der. betalte han: för gis, föda, eldning och uppassning 30 rdr i rånadeni; men erkännande att det var yterst billigt, lofvade han ofta att havs värdolk. skulle få -50,000 rdr i testamente, hvilet löfte dock icke gick i: fullbordan. — Den tora förmögenheten tillföll C:s. tvenne sytersöner, för hvilka han: i lifstiden aldrig yst någon välvilja: En;af dessa hade fördet år, qvarlemnande sin familj här, rest 1 Amerika för att der söka sin: utkomst. öre afresan hade: denne :förgäfves hos C. önfallit om ett litet understöd till resan. lan har nyligen återkommit hit och är nu 1 rik man; men alla C:s öfriga aflägsnare ägtingar lefva i torftiga omständigheter. k ERE S (å TIS TORSKSSRRR