Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

Ransakningen med mördaren . Tropmann. 4 (Forts. fr. gårdagsbl.) Den 29 December fortsattes rättegångsförhaåndliogarne i detta ohyggliga mal. Sessionssalen företedde då ungefär samma anblick som dagen förut. Ahörarne voro de samma trots det förfärliga obehag, mån måste. uthärda, då: salen ärfullpackad med menniskor. Den anklagade ser blekare ut; men mankan icke säga — -skrifver-en-korrespondent — att han är nedslagen. På morgonen hade hr Lachaud besökt honom. Han hade sofvit godt hela natten. — Det ser för öfrigt ut, som om Tropmann fortfarande hoppades få behålla lifvet, emedan man icke kan öfverbevisa honom om, att han icke haft några medbrottslingar. a Presidenten öppnade sessionen först 10-minuter efter kl. 11, ehuru den 4 .utsatt till kl. 10. Han fortsatte förhöre. med vitnena. Gust. Ad. Huök (8lagtarelärling): Söndagen efter sedan familjen Kincks lik blifvit anträffade besökte jag Langloigssåker. Plötsligt kände jag, att maren gaf efter under mig; jag p 1 jorden och upptäckte ett lik, Gustaves. I halsen, som hade en läng skåra, satt en temligen stor knif. Liket var nedgräfdt ungefär 25 eller 30 centimeter från den grop der man funnit de öfriga liken. Presidenten: Rättstjenare, visa den anklagade knifven. v Tropmann: Jag känner ej till den. Vinet: Det är densamma, som jag fann. Presidenten: Anklagade, detta är således det vithe, som upptäckte Gustaves lik. Det är pi, som-mördåt honom. ; Tropmann: Nej, det är icke jag. Presidenten: Ni har sjelf, för NARE NR maren erkänt, att ni förde Gustave Kinck till en åker, der stack ihjäl honom bakifrån och derefter stötte knifven i: halsen-på honom. Ti ann: Icke jag, utan en af mina medbrottslingar gjorde det. Preside. en: Visa en gång ett tecken till känsla, var en gå uppriktig! Tropmann tiger. Urmakaren Durand har af. Tropa köpt Gustave Kincks ur för 80 francs och betalade det i hotellet. Tröpmann kallade sig då Jean Kinck. En dylik vitnesberättelse afgaf. urmakaren Ourche rörande Jeån Kincks ur. Dassonville, en mekanisk arbetare, talar om den oro, hvaraf fru Kinck intogs för,sin mans skull. Hon sade en dag till vitvet: Ser ni, min man är icke qvar i Elsass. Han är i Paris och vill icke, att man skall få veta det. .Vitnet bodde i Kincks häs. och.-visste. derför mycket. Fru. Kinck sade honom också, att hon skulle resa till Paris och taga .med sig alla papper, hvilket föreföll henne besynnerligt. Skälet hvarföre Kinck reste till ElSass, hopgaf vitnet vara, att han ämnade köpa ett jordområde. Presidenten: Detta är det verkliga skälet; allt hvad den säger år Osannt; . Tropmanmn: : Han reste till Elsass för falskmyntningens skull, i Vinet: Han talade med mig om en tomt, som ban egde i Elsass och på hvilken ban ämnade begagna ett vattenfall för sitt gjuteri. d Presidenten : Tog fru Kinck penningar med sig? Vitne:t: Hon sade mig, att hon hade med-sig 400 francs dels i portemonnaien, dels i näsduken. Presidenten; . Kände ni igen familjens medlem mar efter fotografiporträtterna? Vitnet: Ja. Straxt när jag läste i tidningarne om ppprakten af liken, tänkte jag på fru Kinck och hennes bårn. Ja; desså fotografiporträtter äro der oltekliga fpl (Vitnet är mycket rördt.) Presidenten: Rättstjenare, visa porträtterna för herrar jurymän!la Jurymännen se knappt på dessa fasansfulla biler. Em juryman: År vitnet fullt säker på den summa, söm fru Kinckstogsmed sig från Roubaix? Vättnet: Ja, det var 400 francs. Z Advokaten Zachaud Hon Håde mer med sig; man fann 450 francs hös liket. .Generalprokuratorn: Hvar har ni sett det? ad: I protokollerna,.; j Generalprokuratorn: Hvem uppgaf: detta? Lächaud: Protökollerna upplysa derom, Fri Dupont, född Rousselle (en yngre syster