Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

till fra Kinck och mycket lik henne). Min syster hade icke att beklaga sig öfver gin man. .De hade blott ensliten tvist om resan till Elsass. Min svåger företog denna resa för att se till, om han icke kunde anlägga ett gjuteri der, och för att reparera sitt hus. Vitnet Dupont (den förras man): Min svåger gjorde resan för att företaga några reparationer på sitt hus, som var värdtjungefär 10,000 francs. Tropmann: Men Kinck sade blott detta för att bemantla sina planer; ty han kunde ju ej säga: Jag tänker bedrifva myntförfalskning. Presidenten: Tyst! Sedan ni mördat honom, förtalar ni honom äfven. (Till vitnet) De klädesplagg, som. ligga der, vill jag icke låta breda ut ör er; de börja sprida stank af förruttnelse. Kryddkramhandlerskon Despringre från Roubaix berättar, att fru Kinck var missnöjd med sin mans afsigt att etablera sig i Elsass. samt att man i Caisse. commereiale gjorde svårigheter att utbetala .Ide 5500 franes till fru Kinck. Jag erbjöd henne 2000 francs ur min kassa, men hon afböjde det emedan det ändock Ki var nog och hon dessutom sjelf hade en kassa af 2000 francs. Lachaud: När sade hon er det? Vitnet tiger. ES identen: Var det, då hon skulle resa eller rut I Vitnet: Kort före sin afresa. (Långvarig uppståndelse.) Justine Rousselle (fru Leroux, syster till fru Kinck): Min stackars syster var mygket orolig öfver att hennes man var i Paris. on gret och sade: Ack min Ghd, om någonting skulle hända honom! Man kunde säga, att hon anade hvad som skulle ske, , Presidenten; Ar det er bekant, att Jean Kinck ämnade slå sig ned i Elsass? — Justine Rousselle; Jal Herr Kinck hade. talat härom. Men det är redan länge sedan, och det var icke längre fråga derom. Kinck reste till Elsass för sin doms skull. Jernkramhandlaren Bellanger, hos hvilken ropmann köpt spaden och hackan den 19 Sept. -kl. 5 på aftonen, afgifver det bekanta vitnesmålet om. Tropmanns misstänkta uppförande. Den okände (det var Tropmann) föreföll honom mycket misstänkt. . Han såg mycket förlägen ut och svarade endast ja och nej.. Han var klädd i paletot och mössa. Presidenten: Det var den 19, som han köpte denna spade och denna hacka, och om natten blefvo fru Kinck och hennes barn mördade. Han hade redan verktyg, men dessa voro ej tillräckliga att gräfva en fo åt sex personer. XY Vitnet: Han afhemtade kl. 8 på aftonen verktygen, hvilka han hade köpt kl. .5. (Vitnet känner igen både verktygen och Tropmann.) Presidenten: Ni ser, Tropmann, att ni var en4 såm äfven hos jernkramhandlaren. ? .Tropmann: Man väntade på mig vid jeinvägen; . residenten: Hvem väntade på er? Tropmann: En medbrottsling. En qvinna, som befann sig Tog jernkramhandlaren, när Tropmann kom dit, bekräftade den förstnämndes uppgifter. Presidenten: Mina herrar jurymän! Vi skola afbryta sessionen under. en fjerdedels timma, men icke längre. i rd Under detta tippebåll föres Tropmann tilll det rum, som: är-bestämdt för de anklagade: : Män gifver honom. mat. Han äter med myc;ket god matlust. Ahörarne intaga-äfven förfriskningar, dem de fört med sig dels i sina : fickor, dels ifrån. korgar. När sessionen : åter. börjas, fortsättes vitnesförhöret. Det: örsta, vitnet är en omnibuskusk..;: Den 18 eller 19 körde han till Aubervillers, sade han. En person sprang efter vagnen. Enresande mottog af denne bågra verktyg och lade dem på vagnstaket. Fresdentgn; Hvarest steg den obekante i vagnen? å Tropmann: Det var icke jag, utan min medbrottsling. Presidenten: Men ni sade dock sjelf till Bel: langer, att ni skulle fara til Aubervillers. Vitnet; huru långt från Peo steg han i? vet Fitnet: Ungefär 70 eller 80 fot från havs lig Presidenten: Tropmann! Ni säger till Bellär ger att niskall fara till Aubervillers, och den sande, om hvilken kusken tålar och som låter lasta sina verktyg på vagnen, stiger upp nära jernboden... Bellanger, stig fram. (Vitnet träder fram till skranket.) Ni har förklarat, att Tropmann sade till er, att han skulle följa med omnibusen till Aubervillers, Vitnet: Mycket riktigt. Han sade-till mig, att han skulle komma kl..8 och att vagnen afgick vid den tiden. Tropmann: Jag har alldeles icke talat om omnibusen fill Aubervillers. Presidenten: Ni vill bestämdt påstå, att det var er medbrottsling: Goerens, huru gammal var len, som åkte med er? Goerens: Det kan jag icke så noga säga, jag såg hönom knappt. Lächaud: Omnibusen afgår kl. 7 från Auberrillers och inträffar kl. 8 i Paris. Huru kunde len då passera Pantin kl. 8? Vilnet Wettling, husegare i Pantin, kände Tropnann, då denne kom till Paris för att uppsätta naskiner. Han besökte honom någon Es , och le drucko ett glas vin tillsammans: : Tropmann alade ofta med vitnet om sin önskan att förrärfva en stor förmögenhet, men han sade hönom cke hvarför: (Skratt.) Efter mordet såg jag hoiom innehaett ur: Vi följdes åt på bal. Presidenten: Var han ensam, när ni-kom2 Wetiling: Alltid: ensam! Hvad-som gjorde förållandet oss emellan vänsk: or pöl var den omtändigheten, att han är min an. Presidenten: Hvar bodde han? Wettling: VidGröna-Stigen; det. Hus, hvari an bodde, ligger knappt 300 alnar från familjen incks grop: A å Arbetskarlen Martin berättar: I September 1866 om den anklagade till Pantin,.. bodde och åt hos nig, emedan han skulle uppsätta maskiner i mitt rannskap. En dag reste han bort, såsom han ppgaf, till Cernay.. Vid sin återkomst några vec: or derefter besökte han mig och stannade öfver atten hos: mig, emedan det regnade, Sedermera om: han ännu: en gång till -mig med en person id mamn Arony ochdetta var första gången, jag ett honomii sällskap med någon annan; Presidenten: Talade han icke om sina fandeingar.att bli rik? G itnet: Jo, men han sade mig icke huru det kulle. gå till; Z Vitnet Jul.Aron, 16 år gammål, berättar: , En fton. kl. fram emot 8.träffade jag hos min husonde tillsammans med.en landsman, som jag då ;ke kände. .. Det var den;anklagade. Derefter så; ig honom ofta, följde med honom till S:t Clou ch besökte honom i hans bostad, Den 19 Sept. !ar jag med.honom på en bal. Jag dansade, inen få ske han... Då berättade hån mig, att han en gång Int nder en träta kastat sin motståndare i sjön. fö Tropmann:. Detta är till en del sannt. bi Vitnet: En dag mötte jag honom vid Porte de 2! landre; han hade mycket brådtöm och sade till ig, att han skulle fara till Föntainebleau. : na mn: Talade han icke med er om sina aner et Vitnet: Han sade mig, att Han hade förtjenat 5,000 francs på sitt yrke. Han såde äfven till ig, att det var lätt att resa utomlands på falska nt apper. ropmänn: Det är icke sannt; st Vittnet anmärker, att han skämdes att ha lärt! i änna denna menrniska. 2 Värdshusvärden Narcisse (i Paris) hade visat . miljen Kinck till Hötel du Chemin du fer du ord, och dettas egare Rigny berättar: Den 2 ept. på aftonen begärde en person ett rum. Daen derpå bagade han om priset och kallade sig san Kinck från Roubaix. Jag svarade honom, att wj an kunde betala, när han lemnade hotellet. Några mi igar derefter fäste kyparne min uppmärksamhet år j, att gästen icke hade några saker och såg bemnerlis ut. Jag lät vifva ; töyibn hans räkning JPR ma ns gt