Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

I Under loppet af 35 år samlade han en för Imögenhet af mer än 600,000 rår. De torde väl kooppast behöfva sägas att de jemna och sna tillväxten af hans förmö genhet utgjorde hansenda glädje; men oblan dad var den visst icke, ty ständigt pinade hän af oro vid tänken derpå, att all försig tighet till trots, så kunde han ändå drabba af förluster. Till den8högsta grad girig, be stod hän sig i. egentlig mening ingen egen bo. ning, utan bodde inhyses helst hos någor handtverkarefamilj, som han försträckte me ett litet kapital och afgälden för detta upp. bar han in natura medelst fritt vivre och husrum, begge af allra: anspråkslösaste De. skaffenbet.. Af sina klienter mottog han e ogerna bjudnivgar på förtäring, men var äfven då alltid ytterst måttlig, ständigt fruktande att han, försatt i en upprymd stäm ning, skulle vidtaga någon åtgärd, som har sedan kunde ångra. , Sjelf bekostade han sig aldrig någon af lifvets njutningar, och det ej troligt att han någonsin känt glädjen elle: tillfredsställelsen af en god gerning. Känslolös var han dock ej; det hände stundom, då någon. för honom :skildrade en fattig familjs olyckliga-belägenbet, att han plötsligt föll gråt. Men vädjade man då till-bans välgörenhet, så blef svaret:genast: Hvarföre ha de ä arbetat och sparat; de, som jag — och så var, den ädlare känslan inom honom lika plötsligt slocknad, som den hade uppflammat. .. Det war.både.en. njutning och en nödvändighet för honom ätt. ofta och uppmärksamt Paren eg sina spenningar och att :gravska e talrika. reverserna som han egde. Menpvid två-tillfälen under: sin defnad fårabbades han af. svåra missöden; wid det första-var. slaget så förfärande, att det för några timmar. bringade. honom till vansinnets gräns: z Han hade mottagit bjudning af en bekant att tillbringa ett Par dagar -på landet. Vid återkomsten derifrån begaf ban sig genast till sitt hem, men då han skulle öppna sin dörr, tyckte han att låset gick så lätt upp. En dyster-aning fattade honom. Han inträddei det mer än torftigt möblerade rummet, och hans förstå åtgärd var att kasta blicken på den träkista, der -hans skatter förvarades. Den rike mannens girighet var nemligen så stor, att.-han ckeiliade försedt sig med. ett säkert förvaringsrum för sin skatt, och hvad ändå mera oförklarligt var, att i låset till denna träkista lät han ålltid nyckeln sitta qvar äfven.då han gick. ut. Då han såsom nyss är nämndt inträdde i rummet, satt nyckeln-som vanligt .qvar. i låset; men. spart erfor han att större delen af hans värdepapper voro. försvunna. -Han var saledes bestulen. Gripen af förtviflan skyndade han upp i poliskatmmaren och gjorde anmälan om den begångna stölden. Han ville lock ej närmare specificera de. bortstulna värdepapperens beskaffenhet, ej ens antyda hvem han misstänkte för stölden och betedde sig såföryirradt, att-tvifvelsmål uppstodo om han: ej var rubbad till förståndet. j Samma dag.mottog C. ett anonymt bref, vari meddelades, att han kunde: återfå sina värdepapper, om han ville erlägga 10,000 tår och smed dessa å: viss. tid, som utsattes i brefret, infinna sig å ett angifvet, särdeles :vildt )eläget ställe i skogen utanför Danviks-tull. Men han underrättades tillika i brefvet, att lerest han , vidtog, någon, åtgärd för att få eda på stölden, eller för att låta gripa den person som han tilläfventyrs misstänkte för tölden, så skulle alla bandlingarne genast örstöras. Nu skyndade C., som var i största behof sf ett godt råd, till en person, känd för sin karpsinnighet och för sin bekantskap med n mängd ömtåliga förhållanden. Under de örfärligaste utbrott af förtviflan omvexlande ned vrede, omtalade han hvad som förefallit ch uppgaf hvem. han misstänkte för stölden, nen. uttryckte äfven sin öfvertygelse vara stt tjufven skulle verkställa förstöringen af rärdepapperen omåtgärder. vidtogos för hans ntastande. . Den, Fädirågade personen . tilltyrkte slutligen C..att foga sig efter tjufrens uppmaning, enär denna skildrades at C. åsom en ytterst slug och djerf karl. C. beaf sig verkligen nu på utsatt tid till det mvista stället och träffade ,der en person, om i början låtsade om ingenting; men som fter en stund och sedan han förvissat sig m att O. kom ensam, gick fram till: konom ch frågade om GC. medförde: den begärda ösesumman. -Den framtogs. och uppräknades — och GC. återbekom derefter alla gina värdeapper. . Den bestalne och tjufven åtskildes; et torde ej våra Få lätt att afgöra-hvilen af dessa ådagalade det största modet. J. var redan då en äldre man, snarare svag n stark. Han var i tjufvens våld och egde geni visshötom att: denne medförde de dyrara papperen. Tjofven åter Kunde, jau beara att blifva gripen der, och att plötsligt örstöra handlingärne då, var: föga möjligt. Jet sannolikaste är att begge, som välkände varandra, också bedömde hvarandrasskap: ynne rätt. C., som genast derefter anmälde att han terfått sina Värdepapper, återkallade angifelsen om stölden. Men sedan gjorde han ngen hemlighet af att han till tjufven nödats utbetala 10,000 rdr. : Hans enda: tröst ar att — de: ej skulle föra någon välsigelse med sig för tjufven. : Några år förflöto. Det var icke möjligt tt C. genom ett sparsammare lefnadssätt. kulle kunna ersätta den-penningförlust, som l: rabbat honom; men hans stora förmögenhet l: lväxte ändå alltjemt på samma sätt som förut. I. rår sagesmän, som 1 många år riktade sinl. ppmärksamhet på den singuliere mannen,l. an icke erinra sig, om han:efter stölden : örskaffade sig ett säkrare logis hos någon nan familj; men anser det dock troligt, när han i afseende på hemvist visade sig mbytlig. . Emellertid är det särdeles beteckande för hans girighet, att han, oaktadt en förut omnämnda stölden, ändå icke vidog några kraftigare. åtgärder, för. att berygga sig mot tjufvar: icke ens en så enel åtgärd, som den att förse sig med ett yrkfritt kassaskåp, vidtog hån; och följden) eraf blef; att då han en dag, efter att ha esökt några af sina klienter, återvände till itt torftiga rum, så fann han sig ånyo betulen precist på samma sätt som, förra ången, Nu hade säkerhetshandlingar tilll tt värde af 300,000 rår frånstulits honom. Itan tvifvel greps han äfven nu af lika stor örtviflan som förra gången; men nu gjorde an hos polisen ingen anmälan om stölden, ullt söfvertygad..derom, att samma person om förra gången hade begått stölden och