Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 3

Enligt från Rom till Paris ingångna bref skall biskop Duponloup af Orleans i konciliet uppläst en protest som bland ultramontanerna väckt stor skandal. Biskopen protesterar först och främst mot den ed, hvarmed konciliets ledamöter förpligtat sig att ej yppa någonting af hvad som der förefaller, vidare mot iskoparnes in partibus närvaro vid konciliet, samt slutligen mot uppskofvet med tillsättandet af de många lediga Kkardinalsplatserna, hvari biskopen ser ett medel till korruption. De biskopar som äro emot ofelbarhetsförklaringen skola endast utgöra 50, till största delen fransmän, ame. rikanare och tyskar. Trots sitt ringa antal, hoppas dock denna minoritet kunna hindra förklaringens afgifvande. Från det aflägsna Rumänien kommer underrättelsen om en mans död, som genom hela sin verksamhet tillhör samtidens yppersta. Det är Georg Asakys, hvilken rumänerna till väsentlig del ha att tacka för sin nationella pånyttfödelse. Det var nemligen han som först lärde dem deras namn, deras språk och ursprung och nästan kan sägas ha skapat om deras språk på nytt genom den bortrensning han företog af de slaviska, rekiska och ryska tillsatser, som vanstälde et. På-en tid, då namnet rumän endast begagnades om bönderna, då medelklassen och adeln adopterat nygrekiskan, bragte han nationalspråket åter till heders. Han grundade de första skolorna ifrån de lägsta till den högsta, han skref de första böckerna på rumäniska språket, oundgängliga för undervisningen, och grep sig an med en mängd företag, som påskyndade civilisationen i ett land, der allt måste börjas från början. Han grundade det första boktryckeriet i sitt land, för hvilket ändamål han fill och med måste reformera alfabetet, och uppsatte den första tidningen, som han sedermera i trettiotvå år redigerade. På samma gång stod han i spetsen för den allmänna undervisningen och hann här att utföra ett jättearbete. Man har honom ej blott att tacka för inrättandet af folkskolorna, lyceerna, universitet, konstakådemien, qvinnoskolan, utan han skaffade äfven dessa skolor medel för sitt bestånd genom att tvinga de grekiska klostren att till dem återlemna tre stora gods som de under de 150 sednaste åren slagit under sig. Vid sina forskningar påträffade han nemligen spåren af detta testamente, som i sjuttonde seklet blifvit gjordt till skolorna, öppnade genast på sin egen bekostnad en process mot klostren och hade efter aderton år den glädjen att vinna den. Hans oegennytta var så stor, att han skötte de flesta af sina befattningar utan all lön af staten. Glädjen att kunna gagna sitt land var hans enda belöning. Efter sextio års arbete, och ett arbete som vanligen eljest är många generationers, har slutligen den outtröttlige store medborgaren lagt sig till hvila på sitt verk. Asaky var tillika en lärd man. Han egde djupa insigter i matematik och astronomi samt omfattade med förkärlek fornforskningen. Sina studier gjorde han i: sin ungdom i Wien. Han var svärfader till Edgar Quinet. Tidningarne i Jassy och Bucharest gifva lifligt uttryck åt den sorg som hans bortgång väckt i hela Rumänien,