Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 2

maren, och den lät nu mera som bas än tenor, tycker hon att de här stöflarna ä blanka? Hvasa? Ska jag se ut på det här sättet på ett bröllop? Åhja, min själ duger det inte åt honom! menade Stina, i det hon slängde in fracken på stolskarmen, shvad ä det för rasande rara förnämiteter, som han ska te gudbevars dål Det är detsamma, borsta om dem! kommenderade nu den annars så godmodige Nicke; jag vill se ut som folk, hör hon Stinal! Ja vasserra tricken! jag. hör då aldrig annat! Gudbevara mig för ungdomen nu för tiden! Täcka vill pir salig ålderman, Gud .öide själen! han kunde gå i filtskor han och var ue. 204 karl för det. Stina kallade alltid si. Sklig husbonde för ålderman, när hon var rasande på Sonen. Resonnerainte, Stina, utan borsta! var Nickes lakoniska svar, peller också får jag väl skaffa mig en betjentpojke söm borstar stöflarna åt mig. 3 . Nehej, se det kommer då aldrig i lefvande eviga lifvet att ske! försäkrade Stina med armarne i sidorna och gråten i halsen; förr ska jag då borsta mig på lasarettet, jag fattiga menniska! Patjmpolke? Hvad skulle den i huset att göra? Vända opp och ned på allting kantänka och springa in rummen utan att torka sig på mattan och ställa till allt möjligt elände! Nej se, kommer det en tocken spelevinker i huset, så går jag då min väg på eviga fläcken, om jag också ska dö på fattighuset! Det kan han lita på som det vore tryckt i år! Nånå, kära Stina! tag inte så illa vid sig! Det ska inte komma någon pojkei huset! sade Nicke nu åter godmodigt och förs sonande; men se, Stina 8 ; veta att är en af mina förmän som håller bröjlon för gin dotter, och jag är marskalk, förstår Stina,