Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 2

STOCKHOLM den 4 Januari. Den militära sjukvården i Amerika. Som vi för några dagar sedan nämnde, har Ed. Laboulaye nyligen i en uppsats fen fransk tidskrift uppdragit en parallel mellan det sätt hvarpå den militära sjukvården är inrättad i stater med en starkt centraliserad förvaltning, såsom Frankrike, ochi ett land, sadant som Förenta Staterna, der ett stort fält är lemnadt åt det enskilta initiativet. Hvilka resultat det förra systemet lemnat, har den frejdade författaren visat i den första delen af sin uppsats, der han, med stöd at två förträffliga berättelser af dr Chenu om fälttågen på Krim och i Italien, lägger i dagen den förfärliga skörd, som tyfusfebern gjorde i det franska lägret i följd af sjukvårdens dåliga organisation. Verkningarne af, det senare systemet åter tecknar han i slutet af samma uppsats på några blad, som erbjuda det största intresse och äro så rika på lärdomar, att vi anse oss böra framlägga dem för våra läsare. Vi skola i dag göra början. med deras ätergilvande, sedan vi likväl förut erinrat, att denna del af Laboulayes skildring stöder sig Ze Ch. Stilles historiska arbete om Förenta Staternas Sanitary Commissiom. md DR Er DD Hr HH PA OR Sc fn DA et fot 1. Vi känna resultaterna af ett administrerande, som at ingentihg besväras, af ingenting kontrolleras. Låtom oss nu från Frankrike förflytta oss till Förenta Staterna och tillse hvad friheten förmår hos ett folk, som öfvervakar allt med egna ögon och sjelf och omedelbart sysselsätter sig med vården af sin arme. Skilnaden är så stor och på samma gång så nedslående för vår egenkärlek, att jag verkligen skulle kunna befara, att min svaghet för de amerikanska institutionerna l gör mig till offer för ett sjelfbedrägeri, om jag ej hade för mig de franska läkarnes auktoritet. Ar 1861, då det borgerliga kriget utbröt i Amerika, hade Förenta Staterna ingen annan armö än några tusen man, spridda utefter en ofantlig gräns, och utan någon annan öfning än den, hvartill med långa mellanskof ett indianskt ströftåg gaf anledning. Man var således alldeles oförberedd att upptaga den gigantiska kamp, hvari landet plötsligt fann sig inveckladt. Man hade endast obetydliga kadrer, en handfull officerare, en krigsförvaltning utan erfarenhet, en läkarekår, som ej skulle räckt till för en armå af 20,000 man. Föröfrigt var detta embryo till en förvaltning bildadt efter franskt mönster: läkarne voro. i kommissariatets händer. HSådana voro de resurser, hvarmed man började ett krig, som inom unionsarmån allena skulle uppsluka 280,000 man, Efter Fort Sumters intagande gjorde man ett första upprop till bildande af frivilliga kårer; Förenta Staterna ha ingen konskription. Kärnan af de nya regementena utgjordes af miliskompanierna. Det var handtverkare, bodbetjenter, studerande, unga män, vana vid ett stillasittande lefnadssätt, föga i stånd att uthärda krigets hårda pröfningar. Officerarne, valda af truppen, saknade i allmänhet alla militäriska insigter.. De hade ej ens en aflägsen aning om, att en chefs första omsorg och första pligt är att vaka öfver manskapets helsa och välbefinnande. Det fordrades det första ögonblickets entusilasm, denna likgiltighet för taran, som okun nigheten ger, för att ej märka, att man gick Temot en säker död. De gamla officerarng och det fanns ett antal qvar af dem sot jort fälttåget i Mexiko, skakade på hufvuet, då de sågo dessa nya uppbåd, och sade, att etter fjorton dagars strapatser och fult väder hela denna armå af rekryter skulle smälta som snö för solen. De bedrogo sig ej; men det är Amerikas lycka och ära, att hvarje kris der väcker upp opinionen, och att det genast uppstår dugliga och patriotiska män, som organisera sig för att bekämpa det onda. Redan från första uppbådet hade i hela norden bildat sig en oändlig mängd komiteer och föreningar: läkareoch kirurgkomiter, scharpikomiteer, komiteer för understöd af alla slag. Det fanns ingen by, Ider qvinnorna ej slöto sig tillsammans för att sörja för sina söner, bröder och män, som voro under fanorna. Att uppmuntra dem till striden, att förse dem med. kläder och proviant, böcker och tidningar, att sända dem sjuksköterskor; att föra hem dem när I de blefvo sjuka eller sårade — detta var föI remålet för ett mera brinnande än vist nit. . För att alla dessa bemödanden och upp,loffringar ej måtte bli onyttigt förspilda, måste man förena dem och gifva dem en geI mensam riktning, . Denna tanke påträngde ,sig också genast Tone Blom pastor i en ; unitarisk törsamling i ewyork och lika bekant för sin vältalighet som sin menniskokärlek. Understödd af dr Elisha Harris, läkare. vid karantänssjukhuset i Newyork, organiserade Bellows Qvinnornascentralförening för bispringande af armens sjuka och sårade, en förening, som skulle enrolera alla nordstaternas qvinnor i den gemensamma sakens tjenst och insamla nära 3 millioner sv. rdr. Jag tror ej att man i historien skall kunna finna något exempel på en mera lågande patriotism eller på en verksammare och upplystare menniskokärlek. Det var ur detta första frö som den sanitltära kommissionen uppväxte, Det var. ej -Inog att associera alla Amerikas qvinnor, man måste äfven veta hvad regeringen ville och kunde göra, för att ningen skulle understödja och i nödfall ersätta henne. Åtföljd laf doktorerna E. Harris, J. Harsen och W.