Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 2

och då får. en lof att vara fin, för se annars kunde det tas för oartighet, och då kan jag bli utan befordran oppe i verket, ser Stina.s Ja herre Gud, hvarför säger han inte det strax då, kära gossen min,, svarade Stina och såg åter helt skinande ut; det ska då inte hända om jag också skall borsta opp en hel blanksmörjsask! Jaså, så det är en af förmännerna som håller bröllopet? Herre Gud ja! nog minns jag när salig husbond gifte sig... det var bröllop det... Det stod på äster Anders, det...och vi fick en butelj pickladong och ett par stora saffransbullar allihop! Håhå, jaja! och hvad frun var vacker sen!..,. Ackurat lik unga herrn som ett bär — ja, det glömmer jag aldrig! Och så bar det af ut i köket med Stina, och hon borstade så att stöflorna skeno som solar. , Under tiden gick Nicke fram och tillbaka i rummet och deklamerade sina verser, och såg sig emellanåt i spegeln, för att öfva in de mest passande gesterna till talet. qv ska ja då akta mig att flytta å foten! sade han för sig sjelf, sedan han ör tjugonde gången läst upp verserna ur minnet; men se, sist YOro stöflarna nya och de klämde så rasande så jag kunde inte stå still! Jag kan undra hvad det är för tärnor, jag? De skulle vara vackra, sa assessorn. Jag vet inte, jag känner mig så fasligt underlig, jag ä riktigt orolig,,. jag kan undra om det blir ostron, Ing — Få se om inte någon af tärnorna blir förtjust i mig! Sist var det på od väg med mamsell Hummelin, — men så om det der välsignade trampet, och så blef det ingenting af. Men i qväll blir det bestämdt någonting af — det känner jag! Och Nicke bje riktigt romantisk till mods, medan han stod der och såg sig i spegeln, Han började alldeles ofrivilligt att deklamera: