Aftonbladet – 3 januari 1870, sida 2

gaste art. Men den ölvertygelse har dock måningem utbredt sig alltmer och mer, att en yttre trygghet samhället åtnjuter, köpes äl dyrt, då den lägger alla dess öfriga inressen, äfven de heligaste, i ett okontrolleadt godtyckes hand. Och så gåfvo de år 869 förrättade valen till lagstiftande kåren, urv skamligt korrumperade och öppet föralskade de än i allmänhet voro, en så krafig vink deroin, att det franska folkets tålanod började blifva uttömdt, att envåldsherrkaren fann sig föranlåten att erbjuda efterifter, som skulle göra det konstitutionella systemet till en sanning och lemna åt natioen ett verkligt inflytande på ledningen af ina öden, Beundransvärd har den sans och noderation varit, med hvilken folkfrihetens sämpar mottagit och tillgodogjort sig del: tillräckliga och halfva medgifvandena samt teg för steg tilltvungit sig nya och större. . Ich så har det gångna årets sista dagar ater fått i Frankrike bevittna skådespelet vt en parlamentarisk minister, vald med hänsyn dertill, att den skall utgöra ett uttryck ör tänkesätten hos folkrepresentationens majoritet. Men mycket återstår ännu innan let konstitutionella systemet i Frankrike blifvit för allvar förvandladt från sken till verklighet. Ty ingalunda kan detta anses vara förhållandet så länge den representationens majoritet, utur hvilken den nya konstitutionella regeringen hemtas, sjelf är produkten af de argaste missbruk af den personliga makten och af det mest oförsynta åsidosättande till och med af skenet af anständighet vid valförrättningarne. Dock lära frihetens vänner kunna trygga sig vid, att ns ass KS om de vunna fördelarne begagnas med samma hofsamma fasthet som hitintills, så blir det vida mindre den korrumperade majoriteten inom lagstiftande kåren, än den af folket öch allmänna meningen stödda minoriteten, som kommer att gifva riktning åt Frankrikes regering. Emellertid kunna händelserna i Frankrike anses redan hafva medfört den frukt, att det för ögonblicket inträdt ett omslag i den politiska vindriktningen i Europa. Det blåser påtagligen icke för närvarande från det reaktionära hållet. Och då det icke heller är revolutionens stormar som ryta och injaga förskräckelse, utan en jemn och frisk frihetsägt, som går fram öfver vår verldsdel, så bör man kunna hoppas åtskilligt deraf för framåtskridandets och folkfrihetens sak i alla iänder. Att försöken att bringa ordning i det kaos, som följde på Septemberrevolutionen i Spanien, icke ledt till något resultat; att Österrike haft att kufva en resning bland några af de stammar, som bilda dess af så många folkslag hopgyttrade monarki; att England genom afskaffandet af den irländska statskyrkan tagit ett vigtigt, men som det vill synas ingalunda tillfyllestgörande steg för att försona fordna tiders våld och orävt mot Irlands folk; att värt brödraland Finland genom den nya landtdagsförordning, som gitvit det periodiska landtdagar, kan anse hafva mera formligt än tillförene inträdt i de konstitutionella staternas krets, och att NordSlesvigs bebyggare fortfarande fruktlöst påyrkat uppfyllandet af ingångna förplgtelser, som skulle återförenat dem med deras danska bröder, äro företeelser, som tillhöra det förflutna årets krönika och hvilka hvar på sitt håll tagit intresse och uppmärksamhet i anspråk. Betydelsefallare än någon af årets hänelser inom vår verldsdel, är dock måhänla den under årets lopp fulibordade rekonstrutionen af, den stora nordamerikanska repe bliken. At samme man, hvars fasthet oc. ihärdiotet väsentligen bidrog att göra etl Släc på den uppresning, som hotade att för alltid spränga det mäktiga statsförbundet, blef det förunnadt att återuppföra den ramlande samhällsbyggnaden, att göra om på nytt Washingtons verk. Och dess bestånd hotas icke numera af det frö till upplösning och förderf, som slafveriet innebar. Man kan derföre nu på fastare grundvalar än förr bygga förhoppningar om unionens framtida makt och storhet. Redan 1849, då Laboulaye höll sina berömda föreläsningar om Förenta Staternas historia, sade han, att man kunde beräkna det lilla antal år, hvareftei Förenta Staterna, så framt ej något inre lidande hämmar dess utveckling, skall blifva verldens mäktigaste rike. Det inre lidande på hvilket den frejdade tänkaren och statsrättsläraren väl hufvudsakligen hänsyftade. nemligen slafveriet, bar försvunnit genom den fruktansvärda kris, som samtiden bevittnat och hvilken med rekonstruktionsaktens undertecknande kan anses hafva natt sitt slut. Numera synes ingenting gifva anledning betvifla det icke Laboulayes förutsägelse skall gå i fullbordan, att Förentö Staterna inom femtio år skall vara den mest betydande, den mäktigaste, den mest likartade republik, som någonsin funnits på jor. den, och att Europa skall nödgas göra af. seende på detta nya folk; som kommer, son redan kommit, för att med henne dela herraväldet öfver hafven. or Något vemod blandar sig emellertid i tan ken på Förenta Staternas ljusa framtidsutsigter, då man erinrar sig, att en af de märk: ligaste företeelserna i vårt eget land unde det sistförflutna året har varit den stark: utvandring, genom hvilken vart ingalund: för talrika folk lemnat sin kontingent til dessa skaror, som skola bidraga att arbet: på den amerikanska republikens framtid: storhet. Men det lärer väl ej båta att sörj: öfver den naturlag, som drifver menniskoi att söka nya hem och nya verksamhetsfäll i aflägsna länder. Må man blott önska och