Aftonbladet – 3 januari 1870, sida 2

STOCKHOLM den 3 Januari f lar ett förflutet års tilldragelser, är det ofta vanskligt att afgöra hvilka ibland dem som må vara af en stor och varaktig betydelse, egnade att förvaras i tideböckerna såsom vändpunkter i länders och folkslags öden, :! såsom hufvudlänkar i den menskliga utvecklingens kedja, eller hvilka, deremot, som kunna vara dömda att snart nog te sig såsom obetydliga episoder och att innan kort försvinna i glömskans natt, Det är vanligen först när händelserna skådas på afstånd i deras sammanhang och när de belysas till sina följder ar historiens ljus, som vår blick kan någorlunda tillförlitligt mäta deras storhet och betydelse. Mången företeelse, åt hvilken passionerna för stunden vilja förläna snart sagdt en verldshistorisk vigt och vid hvilken man fäster stora förhoppningar eller farhågor, sammankrymper, sedd på något afstånd, till mycket anspråkslösa mått och befinnes ingalunda hafva hållit vare sig hvad man af densamma lofvat sig eller hvad man af densamma befarat. Och huru lätt händer det icke deremot, att vi med likgiltighet eller ringaktning betrakta, eller kanske helt och hållet förbise just någon sådan tilldragelse eller upptäckt, från hvilken kommande slägten skola räkna en ny tidsålder eller den de skola beteckna såsom det, hvilket gifvit tidehvarfvet dess karakter och prägel. Icke desto mindre tror man sig någon gäng kunna äfven om samtida händelser med någorlunda trygghet säga, att de verkligen äro af en stor och i mensklighetens öden djupt ingripande betydelse. Vid det nyss tilländagångna året 1869 fäster sig minnet af två sådana verllshändelser: fullbordandet af Pacific-banan och invigovingen at Suez-kanalen. Det synes icke otroligt, att allt ivad som blifvit sagdt och förutspådt om vigten och betydelsen af dessa jätteverk, skall i framtiden finnas hafva blifvit öfvertriffadt af verkligheten. Ty, hvilken är väl den blick, som nu förmår förutse ens de rentmateriella följderna af den nya väg, som verlishandeln torde komma att taga sedan landtungan mellan Afrika och Asien icke längre åtskiljer den gamla verldens stora inhaf frår oceanen, som sköljer det rika Indiens kuster? Hvilka omhvälfningar i länders och -folksdags välstånd och makt kunna icke deraf härflyta? Ännu mindre låter det beräkna sig hvilka grupperingar af stater och välden, som derigenom kunna komma att uppstå, samt hvilket inflytande på civilisationens 1itveckling och utbredning, som deraf må blifva en frukt. Och hvem kan väl förutsäga karakteren af och gränserna för den utveckling, som ofelbart blir en följd af öppnandet för odlingen af den Amerikanska kontinentens ofantliga landsträckor och deras bringande i lätt och snabb förbindelse med tvenne rverldshaf? Eiler hvad följden skall blifva då de båda folkströmmar, hvilka så att säga rannit öfver från hvar sin brädd af den gamla verlden — från det vestra Europa på den ena sidan, från det kinesiska riket på den andra — nu komma att genom Pacific-banan mötas i den nya verlden? Det är Europas företagsammaste, mest energiska stammar, den vesterländska kulturens pionierer, som vältra fram från det ena hållet; från det andra komma de segaste, de sträfsammaste representanterna af österländskt stillastående och I förstening. Skola dessa båda strömmar sam I manflyta för att än ytterligare öka den konfu I sion afrace-blandningar, som den nya verlden företer, och skall deraf uppstå någon ny och egendomlig skiftniog i kultur och folklynne? Eller skola de stryka förbi bvarandra, såsom de väldiga hafsströmmarne, bibehållande h ,. dera sin ursprungliga karakter? E 4. sjatligen, skall väl förr eller se I MN ord no nare det komma till strid mellan de 0ca racerna och de olika kulturriktninga ne, Och skall det slutas med att den ena vndantränger de andr 8 orgäfves skall man nu söka att rycka från framtiden slöjan, som dölfer svaren på dessa frågor, hvilka framställa sig för mensklligheten i och genom de 1869 fullbordade u Ijätteföretagen. Blott detsynes vara visst, att 1dessa företag äro egnade att framkalla stora I omhvälfvingar i mångfaldiga nuvarande för. I hållanden, och att de sålunda verkligen ega rhvad man plägar kalla en verldshistorisk bete I tydelse. I hvad mån de politiska tilldragelser inom ,vår verldsdel, hvilka det sistförflutna året . bevittnat, skola göra detsamma minnesvärdt !llärer det ännu vara för tidigt att bedöma sMen åtminstone för stunden Hafva några in libland dem synts betraktaren ganska an— I märkningsvärda. 1e Främst har den i Frankrike försiggångns --l omgestaltning af förhållandena — den fredliga revolutionen såsom man kallat det — u. ådragit sig uppmärksamhet. Det är väl berkant hurusom den despotism, som Frankrike Inu i sjutton år underkastat sig, leder sit! —lursprung från och funnit sitt förnämsta om ef licke uteslutande stöd uti den fruktan, som in )de kommunistiska och socialistiska lärornas b ) samhällsupplösande tendenser framkallat ho: alla dem som ega något. De ha trott sig tI nödsakade att fördraga snart sagdt hvilker r regering som helst, som erbjudit mnågre k. garantier för ordningen och eganderätten sl För att i detta afseende vinna någon trygghet har denna stora nation, eljest: så mår om sin ära, underkastat sig en regering, som under ett gyckelspel af konstitutionella forDå man vid ett årsskifte i minnet återkall 12