Aftonbladet – 30 december 1869, sida 3

skade hon barnet med passionerad ömhet. liksom om hon derigenom kunnat förhindra att hennes brottslighet fölle -på dess oskylliga hufvud. Samtidigt härmed inträffade grefve Max viftermål med Adelgunda Sophia von Felseck. ria hade länge sväfvat i fruktan, att hon icke skulle lyckas förekomma att -hon kom med på bröllopet eller att det till och med skulle komma att firas på slottet, men hennes lidande tillstånd besparade henne detta, ehoru det väl varit helt naturligt att bröllopet egt rum på slottet. Grefven hade Sylvia icke återsett och ville det heller icke. Lo deremot hade ofta kommiit till slottet, ätföljd af sin far, och med stigande förvåning observerade Sylvia hvarje gång hur fort det gick med hennes utveckling. Hur snart hade bon också ej fonnit, att detta unga hjerta var träffadtiaf samma eld; som gjort henne till en så usel varelse, medan han var bestämd att bringa den tjusande blomman till fullaste utveckling. Hvad skulle annars ha kunnat ske? Hur lätt skulle icke grefve Max, hvars materiella intressen. voro så nära förknippade med detta firtermål; efter hand finna sig uti att uppfylla testamentets förbehåll! Genom Sylvias fast uttalade vilja hade han funnit, att hvarje förbindelse med henne var omöjlig; halft skrattande, halft retad hade han blifvit allt närmare fästad-vid.den besynnerliga flickan och med en half million i handen var det ej så svårt, att helt gladt åse fattigdomen i Kastellet. Efter några veckors förlopp befavn sig Lo, hvilken kunde behöfva att få någon social polityr,inackorderad i en förnäm familj i residensstaden, der hon dagligen fick träffa Max. För alla hennes små qvinliga behof hade baronessan dragit försorg; hvarenda af sitt glada björa tas avgelägenheter talade Lo om för Sylvia