Aftonbladet – 28 december 1869, sida 3

stod en ovanligt lång tystnad, fadren blef ängslig för sitt barn, det tröstlösa i hans ställning uppjagade hastigt alla förskräckelsens spöken för hans ögon. Plötsligt ropade hon: oPa... postbudet kommer! Så var verkligen förhållandet. Riddaren rick fram till fönstret, hunden, haren och jenaren likaså, och alla sågo de hur postoudet kom upp till Borgberget. Johan gick red. Han JIetade i sina fickor efter brefbäingspengarne, som han håde svårt att få hop, och kom strax upp med brefvet. Brefvet var från baronessan Sylvia, adresseradt ill riddar Siegwart, och i det låg ett annat oref med ett oformligt stort sigill, Han läste sitt bref, papperet dallråde i hans hand, let ryckte i hans läppar, han stirrade länge på raderna. Derpå tög han det andra brefvet, dess utanskrift var af grefvinnan Katinkas hand: Till välborna fröken Adelgunda Sophia von Felseck. Han räckte det till henne och betraktade det ängsligt på alla sidor tills slutligen hennes blick förblef fästad på adressen. Är det jag, det? frågade hon orolig. Ja, Lo, och brefvet är från föen. Hon bröt det och läste: Mitt älskade barn! Jagy testamenterar dig, Adelgunde Sophie von Felseck, och grefve Max von Hagen, de begge sista ättlingarne af min slägt, en half million, om I älsken och giften er med hvarandra. . Har deremot . grefve Max icke mod att söka vinna din kärlek, så erhåller du allt ochhan, intet. Din tant Katinka, grefvinna af Hagen Lo stod helt förvirrad och sade icke ett ord. hvad är körlek?s frågade hon slut