Aftonbladet – 28 december 1869, sida 3

L. medlen har nu äfven en staty blifvit utförd n-Isom inom kort kommer att uppresas på el Kö af .de öppna platserna vid den nya Rue de sk ) Rennes i Paris. Denna hyllning åt minne nJaf den man som var en af den fria forskninilgens mest oförfärade pionierer och en af bimn I gotteriets och intoleransens mest svurna fienI der, har hos en hel hop fromma själar i söEE dra Frankrike väckt en ig fasa, och:en j.) viss) hr Beugny dHagerne hade nu jemte t, 850 andra invånare i departementet Gard till k I senaten ingifvit en petition, att statyen öfver il den gudlöse Ferney-filosofen ej måtte få uppt. resas på någon offentlig plats i Frankrike, I Petitionens egentliga författare är en bigott . a i Nimes, och af detta sitt upphof bär an alltigenom spår. Såsom referent för det utskott, som haft sig frågans beredning uppdragen, uppträdde nu hr de Sacy och visade, Jatt det dock här var fråga om en. man, som med alla sina obestridliga -ensidigteter och öfverdrifter, fel som han sjelf, om han lefde i vår tid, skulle vara den förste att erkänna, likväl var en af den franskalitteraturens heroer. I petitionärernas ögon, sade Sacy, fin; nes endast en Voltaire, fritänkaren i religionens, men icke ett ord i petitionen om den andre Voltaire, om författaren till Henriaden, historieskrifvaren, icke ett ord om skriftI ställaren, hvars språk är en lefvande lektion i renhet, klarhet och god smak i stil, om den I skarpsinnige tänkaren, som i sina arbeten utsått en sådan mängd stora ideer, som nu blif? l vit förverkligade, om reformer i lagskipninj gen och lagarne, om den religiösa toleransen Idenne Voltaire, hvars namn man, om det I vore möjligt, ej skulle kunna bringa i glömska utan att tillika beröfva franska litteraturen och värt land hälften af dess mest lysande ära. Den Voltaire som man misskänner och som man glömmer är för stor, att man ej skulle fästa afseende äfven vid hoInom. Sacys tal hade till följd, att senaten beslöt att ägga petitionen till handlingarna Joch öfvergå till dagordvingen. I Lagstiftande kårens möte den 23 var rikt på lintresse. Der Ipppräane flera af kammarens I första talare, och bland dem för första gånlgen under denna session Thiers. Debatten de sig omkring grefve Compaignos val i rv ronne, dervid, som varligt, en mängd Haute-tres. heter förefallit. Jules Ferry kuriösa omstänwp. ot och ypperligt tal, skildrade dessa i ett hu, sionen blifvit ett af de bästa, som under sto. H lika! hållna. Man hade vid dettå val gav ogeneradt till väga som vid alla de andra, I en kommun hade omröstningen sketti rnårens: sängkammare, der något trolleri måste försiggått under natten, ty om morgonen när urnan öppnades, funno 41 valmän, som röstat för oppösitionskandidaten, till sin öfverraskning, att denne endast erhållit fem röster. Talaren framhöll huru valkretsarne blifvit på det mest godtyckliga sätt indelade i akt och mening att gynna regeringskandidaten. Jules Favre uppmanar nu regeringen att förklara denna skandalösa åtgärd, och uppstiger en hr Migneret, en af styrelsens kommissarier, för att förneka all godtycklighet och förklara att det tvärtom mellan de på detta sätt sammanslagna kommunerna gäfves en mängd både moraliska och -kommersiella frändskapsband. :Vid dessa ord höres en gäll stämma utropa: Ingenting kan vara mindre öfverensstämmande med verkliga förhållandet Det var Thiers röst. Kort derefter, sedan Jules Favre och justitieministern brutit en lans med hvåärandra, uppstiger också den gamle representanten för Paris och bevisar, att de kantöner man slagit tillsammans alls icke ha några intressen gemensamma, och att sammanslagningen väckt en så stor förbittring, att märerna i flera kommuner begärt sitt afsked. Hvad man gjort hade helt simpelt varit en valmanöver af samma slag som den man tillåtit sig mot Konom sjelf i Paris. Man hade frånskilt eller tillagt den eller den kommunen, emedån man visste henne vara oppositionskandidaten mer eller mindre benägen. Höjande sig derefter till några allmänna betraktelser, erinrar han undertecknarne af högra, och . venstra centerns manifester, att de der yrkat, att valkretsindelningen hädanefter ej måtte öfverlemnas åt den verkställande maktens godtycke, och besvär dem att visa sig trogna sitt program, genom att upphäfva ett val, der detta godtycke på ett så våldsamt sätt gifvit sig tillkänna. Så framt en upplösning af kammaren skall kunna undvikas, måste landet veta, att det i kammaren finnes en majoritet, som är trogen sina grundsatser och i stånd att understödja en liberal och fast minister. — Lifliga bifallsrop både från galderierna och salen helsa den gamle talaren, se då han nedstiger från tribunen. Inrikes-u ministern svarar matt och undvikande, men(dq valet blir det oaktadt godkändt. Minoriteten var dock denna gäng starkare än vanligt. Kammaren hann ej, som hon beräknat, att till julen afsluta valpröfningarne. Förstigår afgjorde hon det sista af valen, Pereiras, som med stor majoritet anvullerades. Straxt derefter uppläste justitieministern Duvergier ett dekret, som förklarade .den utomordentliga sessionen afslätad och den ordinarie: börjad. Kåren skulle i dag töretaga valen till de nya byråerna. ; Vår ur en korrespondens till Indep. belge i gårdagsnumret meddelade uppgift, att anticonciliet i Neapel skulle ha nödgats upplösa sig till följd af pöbelns fientliga hållning mot detsamma, bekräftar sig icke. Orsaken, hvarföre mötets. sammankomster måst inställas, skall helt enkelt ha legat i omöjligheten att erhålla lokal. Vi meddela här efter en korrespondens från Neapel till nysspämnde tidning-i korthet några detaljer om hvad som föreföll den tredje och sista mötesdagen. . Den andra sammankomsten upplöstes, såsom bekant är, af polisen, Mötets ledare, grefve Ricciardi och general Avezzana, protesterade genast i tidningarne mot denna godt; ckliga åtgärd, på samma gång tillkänfr at DE ga SEE TT ARA FR SEE 00 RNA tg a Ir KR ND FD od A9kt DD kr fr NINE AT ne RT nn RR RA TA