Aftonbladet – 28 december 1869, sida 3

Men den gamle mannen kunde icke svara, ty han gret öfverljudt. NIONDE KAPITLET. Christophorus-dagen. Fant Katinkas bref, som grefve Max skickat till Sylvia, lydde på följande sätt: Min dyra fra! Jag anser ej genomförandet af min sista vilja vara säkert såvida jag ej får vända mig till er uppoffrande godhet, hvarpå jag under vårt eg så ofta sett prof. Jag testamenterar till min lättsinnige brorson Max min förmögenhet, ifall han uppfyller det förbehåll jag gjort i mitt testamente. Det har numera bland unge män af börd blifvit en sed att ruinera sig och släpa våra vapensköldar i smutsen, att gifta sig med harpspelerskor och sedan. införa i våra gamla hus dessa qvinnovarelsers usla ton och sätt att vara, För att förekomma detta är det min önskan, att Max gifter sig med Adelgunda von Felseck, hvarigenom de båda sista namnen af vår slägt bli förenade. Jag känner den unga flickan, hon är vacker, ung och mottaglig för bildning; det kommer nu att bli hans sak att uppfostra henne sådan han vill hafva henne. Men för att göra detta möjligt måste han få tillfälle att se henne, måste en bildad qvinnas hand, såsom eder, öfvertaga bennes bildning, ty hon har växt upp som en ros i vildar skogen. Jag ber er, att ni upptager den kära varelsen i ert hus tills Christophorus-dagen kommer och att förbereda henne på sin bestämmelse. Min lifligaste önskan är, att Max får sin brud ur er: hand. Katinka, grefvinna af Hagen Sylvia mottog detta bref som en dödsdom, som er Uhyggiig undörrättelse, mut hvilken