Aftonbladet – 28 december 1869, sida 3

:jär den förnämsta, De idka akerbruk, fsl I. och pelshandel, och de hvita och indianer a ha alltid lefvat på vänskaplig fot med hva . jandra. Den enda styrelse de haft har var a I de saf Hudsonsbay-belaget tillsatte tjenste 1 männen. De protestera nn mot att ha bli r I vit lagda under Canada, utan att ha få . tillfälle att uttala sina önskningar i detta af , I seende. När detta område blifvit införlifvadt, ut nämnde Canadas regering MDougall till gu I vernör ötver Nordvestområdet, hvars benäm Å ning förändradestill Winipeg-området,medrät tighet för honom att sjelf till sitt biträde uts Jett råd; denna regering skulle ha sitt säte I fästet Garry. vid Winipegsjön. MDougal hade varit Canadas minister för allmänn: arbeten, och på den tiden föreföllo tvistig heter med indianer vid Red River om upp mätning af och besittningsrätt till jord, hvil ket gjorde honom hatad af dem. Underrät telsen om hans utnämning till guvernör mottogs derföre med missnöje på denna trakt och för flera veckor -sedan hotade man at förhindra honom att tillträda sin befattnin När derpå ytterligare underrättelse ingick att han afrest från Ottawa och var på väg genom Förenta Staterna till Winipegsjön öfvergingo hotelserna till verkliga fiendtligheter. Nybyggarne vid Red River började i Oktober uppställa trupper och tillsatte er provisorisk regering med John Bruce till president och Louis Riell till befälhafvare öfver trupperna; anstiftarne :af dessa oroligheter voro fransmän och indianer. Den 22 Oktober ankom underrättelse, attde franska nybyggarne redan stodo under vapen. på vägen mellan fästet Garry -och Pembina; de voro fullt organiserade och tillräckligt -disciplinerade för att kunna utsända spejare åt alla vägar, som söder ifrån leda till nybyggena, samt att utpostera piketer och vakter. De hade äfven inqvarterat sig hos invånarne på sina särskilda samlingsplatser och. voro delade i tre afdelningar, hverdera på ungefär 30 man, förlagda vid Stinking River, Scratching River och. gränsen. mot Hudsöns bäy. En barrikad uppkastades öfver vägen vid Stinking River, och ingen tilläts passera utan att visiteras. Alla försök af Hudsons bay-bolagets tjenstemän att förmå dem att skingra sig voro fruktlösa. Tvärtom förstärkte de sig allt mera och hade den 1 November 400 man vid Stinking River. MDougall anlände -den 30 Okt. till Pembina och-mottog der ett bref från insurgenternas befälhafvare med förbud för honom att passera Förenta Staternas gräns. Han fortsatte ändock sin resa och tog sitt .qvarter vid Hudsons bay-gränsposten i närheten af Pembina; en trupp af insurgenter hade lägrat sig i sigte af dentia plats och höllo utkik på den. Han skickade ut två officerare att rekognosera. De kommo fram NH Stinking River, men blefvo derifrån förda tha. till gränsen och drefvos in i Förenta oa ; asurgenterna skickade derpå den November. bud till guvernören MDougall tt återvända till Förch anmanade honom a. 3 kl. 9 följande anta Staternas område innan få und norgon. MDougall begärde atv-3 Un än handla, men fick till svar, att de komm..t dit, icke för att underhandla, utan för att verk. ställa en order. . Nästa morgon befanns en betydlig insurgentstyrka ha lägrat sig omkring gränsposten, deribland 20 till 30 ryttare eller .Red River-kavalleri, och som motstånd gagnade till ingenting, återvånde M Dougall och hans följeslagare till Förenta Ståternas område, och vid de senaste underrättelsernas ankomst befann han sig ännu i Pembina. Några våldsamheter föröfvades ej, och icke heller blef folket stördt i sina Vaniga sysselsättvingar. Men alla vägar från sränsen voro noga bevakade. Guvernören hår begärt förstärkningar, men situationen är ganska egen. Deb annalkande vintern hade gjort vägen till Winipeg utåt fre sjön genom det britiska området nästan omöjlig att. passera, och nybyggarne kunde med sina indianska bundsförvandters hjelp oroa och med framgång bekämpa : hvilken truppstyrka som helst, som på derma väg skickades att underkufva dem. Trupper kunde: väl sändas. till Pembina öfver Förenta Staternas område, men dertill erfordrades regeringens i Washington tillåtelse; och en sådan var icke så säkert att räkna på. Det är derföre sannolikt, att insurgenterna ända till våren skola kunna trotsa guvernören. Insurgenterna ha emellertid uppställt sina vilkor. De fordra rättighet att välja sin gen legislatur; att genom tvåtredjedelars majoritet kunna omintetgöra regeringens veto; att ingen lokal lag skall bli gällande, innan den lokala legislaturen sanktionerat den 0. 8. Vv. De begära detta såsom: förberedande arantier och slutligen att frågan om införlfvandet i Canada skall afgöras genom folkomröstning. Å sin sida ha indianerna äfven för guvernören framställt sina anspråk, hvilka gå ut på eganderätt till den jord, som Hudsons bay-bolaget öfverlåtit åt Canada såsom offentligt område.