Aftonbladet – 28 december 1869, sida 2

pe mmas. Säväl äfventyret för postverket att k , miste om det verket tillkommande porto, å n 1 nte det postbetjeningen dagligen utsättes r den nämnda frestelsen till underslef, som ven osäkerheten för korrespondenterna, hurui; da alla ifrågavarande bref erhålla den posti: handling, som varit afsedd, upphöra på !f mma gång som, genom införande af framn-la ringsfrihet, tillfälle beredes att i breflådans dlägga de bref, som nu till postiljonen afi mnas. Men det är icke ensamt i det falllb t befordringsafgiften vid afsändandet kon-s nt utgöres, som oärlighet och vinstbegär1l unna verka derhän att frankerade bref gå rlorade, innan de till adressaterna framomma. Den både här och i andra länder unna erfarenhet vittnar derom att bref, å vilka frimärkena ännu ej blifvit makulera2, tillgripits äfven för det värde frimärkena a, sedan de blifvit brefven frånskilda. Här. Il kommer den inom alla postverk e örre säkerheten derför att i — -sfnda vilka äro ofrankerade. .smänhet bref, ler till obehörig , acke varda förhållna ändist är . person aflemnade. Då nödindigt ÅT act I allmänhet bref, som icke . ..ommenderadt eller assureradt, skalll. unna från postanstalt utlemnas till hvem welst som anmäler sig till dess utbekommande ch i afseende å hvilken icke förekommer . ågon särskild anledning till misstanke derom tt han ej är till brefvets uttagande berätigad, likasom äfven dylika bref genom brefvärarne utdelas utan att å emottagandet neddelas något qvitto, kan någon fullt säker kontroll icke erhållas derå att försändelser Mt detta slag alltid komma rätte adressaterna illhanda. Klagomål derötver, att så icke sker, ekomma mycket ofta. Det lärer icke benöfva anmärkas, hurusom äfventyret att orekommenderadt bref komme obehörig person tillhanda eller blefve af brefbärare förhållet, måste i högst betydlig mån förminskas, derest lösen vore att för ett sådant bref uppbära och redovisa. Hvad i öfrigt kan mot införandet af frankeringsfrihet för den inrikes brefvexlingen anföras: att densamma icke låter sig med fördel använda för bref till personer som, boende aflägset från postanstalt, icke hålla lösväska och postbok eller på annat sätt fogat anstalt derom att med lösen belagda bref kunna varda dem tillstälda, samt det Skäl vore antaga att posterna skulle komma att belastas med ett stort antal ofrankerade bref, hvilka icke blefve af adressaterna utlösta, är icke af beskaffenhet att förtjena något synnerligt afseende. Den omständigheten, att för en mindre del af de inrikes brefven frankeringsfriheten cke medförde något gagn, lärer icke skäligen böra utgöra något hinder för beredande at hela den öfriga korrespondensen af all den lättnad och utveckling, som genom frankotvångets upphäfvande kunna åstadkommas. Hvad äter vidkommer farhågan för det missbruk af frankeringstriheten, som skulle yttra sig i afsändandet af en stor mängd frankerade bref, hvilka adressaterna icke funno med sin fördel förenligt att utlösa, hemtar en dylik farhåga i allmänhet icke något stöd af erfarenheten, vare sig inom Sverge under den följd af år som tillfälle örefunnits till försändning med posterna af frankerade bref, eller i andra länder, der rankeringsfriheten fortfarande tillämpas. Det kan också icke med skäl förutsättas att, annat än helt och hållet undantagsvis, personer skulle finna någon fördel vid att till postbefordran aflemna bref, om hvilka de cke hade anledning antaga att desamma skulle komma att af adressaterna utlösas. För att åter dessa icke må sakna ledning för bedömandet af frågan, huruvida ett ofrankeradt bref bör emottagas eller icke, lärer i de lesta Fall icke erfordras annat än att afsänlaren å brefvets omslag tecknar sitt namn, untingen fullständigt eller i förkortning, nåsonting som redan mycket ofta iakttages i vfseende å bref från handelshus, fabrikanter n. fl., hvilka bref, ehuru frankerade, vanligen förses med en särskild namnstämpel. Utan tvifvel skulle erfarenheten af de fördelar akttagandet häraf medförde,inom kort verka derhän att åtminstone å flertalet ofrankerade oref uppgift om afsändaren blefve meddelad. Ich det förekommer då icke något skäl anaga, att antalet öfrankerade bref, för hvilka idressaterna vägrade utgifva lösen, blefve i Sverge mycket större än hvad det äri andra änder, der frankeringsfrihet finnes införd, såsom inom tyska postföreningens område, ler antalet dylika bref befunnits uppgå till omkring 0,09 procent af samtlige de beforrade brefvens antal, i Danmark, der detsamma i medeltal beräknas till omkring 115 or mille, eller i Frankrike, der antalet af lessa bref uppgifvits i det närmaste mötsvara det för Danmark upptagna. Verkliga olägenheter af frankeringsfriheten anser poststyrelsen deremot vara den tillökning i göromål för postanstalterna, som behandlingen af ankomna ofrankerade bref nedför, samt den vidlyftigare och besvärlisare bokföring och revision, som uppkommer lerigenom att antalet brefpostförsändelser, vilka skola redovisas, ökas med ytterligare tt eiler flera särskilda slag, derför beforIringsafgifterna upptagas i annan ordning än wvad för alla öfriga försändelser eger rum, nen styrelsen anser dessa olägenheter emelertid icke vara af den betydenhet att de öra utgöra ett ovilkorligt hinder för genomörandet af en förändring, hvilken i andra fseenden medför fördelar för såväl postveret som den brefvexlande allmänheten. Bland dessa fördelar hafva redan blifvit mförmälda de af ökad trygghet mot portoörsnillning af postbetjeningen samt större äkerhet derför att försändelser, som blifvit ill postbefordran aflemnade, riktigt komma rederbörande adressater tillhanda. En annan och den hufvudsakligaste fördeen af frankeringsfriheten anser poststyrelsen rara, att med densammas införande borttages tt ingalunda behöfligt band på korresponensen, hvilket verkar hämmande på dennas tveckling. Likasom nemligen det för den! nskilde måste vara en fördel att, äfven vid ilifälle då frimärke ej finnes att tillgå, kunna a med posten fortskaffad en försändelse, vilken adressaten icke skall vägra utlösa, A kan det ej heller annat än ligga i posterketg välförstådda intresse att antalet href