Aftonbladet – 28 december 1869, sida 2

VA OMP OSAR MMM RNA OA ar vi anse det af synnerlig vigt att poststyrelli sens förslag härom i det hufvudsakliga vin-2 ner framgång, skola vi här meddela en sama! manfattning af styrelsens numera i tryck tillik gängliga motivering. li Det torde, till en början, för frågans be-k dömande vara af vigt att behålla i minnet 8 det af poststyrelsen omförmälda förhållande, je att införandet af frankotvång för de inrikes få brefven i väsentligaste mån föranledts deraf, är att i sjuttonde och, till någon del, ännu ilv adertonde århundradet akt för brefbefordrin-b gen belöpande porto tillgodokom den post-5: förvaltare, som detsamma uppburit. På detk att lönebeloppet för olika år ej skulle beron alltför mycket på tillfälligheten, ansågs der-Jl1e före nödigt bestämma till hvilkendera post-2 förvaltaren, den å afgångseller ankomst-t: orten, brefbefordringsafgiften borde utgöras. Vid en tidpunkt då i reglen alla bref, hvilka f skulle postbefordras, af afsändarne eller deras k bud å postanstalterna inlemnades, kunde lv också svårligen någon synnerlig olägenheth härflyta af föreskriften derom, att alltid d brefportot skulle vid brefvens aflemnande utt Öras. ; g Väsentligen olika har förhållandet blifvit,S sedan tillfälle beredts att med postlägenheth afsända bref, underkastadt vanligt porto,le utan att brefvet å postanstålt inlemnas.v Dessa tillfällen hafva under senare åren mångä faldigats derigenom, att breflådor åtfölja icke! allenast alla postverkets diligenser, utar . pj ven alla sådana vanliga poster, som paledsa. as af postiljon; hvarförutan vika lådor äro: för allmänheten tillgän aga å de flesta ångfarty Fin fator vch andra allmänna platser allmänn? -ut äfven 3 några ställen invid! a oc Ppostvägarne. Vid brefs nedläg8aD le i dessa lådor kan något betordringsafgiftens utgörande med kontanta penningar icke ega rum, utan endast frimärken användas. Finnes icke tillgång dertill, blir — i händelse af frankotvång — det omöjligt att få brefvet fortskaffadt i postverkets breflåda. Det återstår då för den, som skulle besörja afsändandet, intet annat än att antingen låta brefvet ligga obefordradt, hvilka olägenheter än kunna deraf härflyta, eller ock, med förbigående af postverket, söka få detsamma på annat sätt fortskaffadt, möjligen icke utan att göra sig skyldig till öfverträdelse af förbudet mot brefs försändande genom befälhafvare eller besättning å ångfartyg, jernvägsbetjening m. fl. Poststyrelsen anser det derföre icke med skäl kunna förnekas, att ett stadgande det alla bref, som till postbefordran aflemnas, skola ovilkorligen af afsändaren frankeras, måste i väsentlig mån minska det gagn brefvexlingen under andra för. hållanden kunde hemta af de nämnda postlådorna, liksom det är i hög grad egnadt verka derhän, att korrespondensen söker sig andra, äfven i lag förbjudna utvägar. Också är det ibland de länder, der förat frankeringsfrihet varit medgifven, utom Sverps, icke mer än ett enda land; Englaza, der sedan bruket af breflådor blifvit infördt, veterligen förslag varit å bune att ånyo påbjada frankotvång. stadgandet härom blef dock endast ur er mycket kort tid tillämpadt. Sverge medgafs frankeringsfrihet, i sammanhang med :inrättandet af lådbrefsbefordran å ångfartygen, för alla lådbref genom en kungörelse af den 7 Mars 1835, och bestämmelsen härom förblef. gällande till år 1860, då densamma afskaffades för vinnande af en beqvämare kontroll å portoafgifternas behöriga redovisande. Under tiden hade, år 1854, medelporto och frimärkesfrankering blifvit införda; men det förtjenar anmärkas, att då i sammanhang dermed regeringen, på poststyrelsens förslag, föreslog ständerna inörandet af ovilkorligt frankotvång utom för bref nedlagda i ångbåtseller diligenslåda, så uttalade sig ständerna i sitt svar på denna I framställnin, ganska afgjordt för frankeringsfrihets medgifvande. 1 deras skrifvelse till IK. Maj:t anfördes nemligen, det rikets ständer ansåge att anlitandet af breflådorna skulle i väsentlig mån försvåras genom att ovilkorligen påbjuda portots erläggande medelst friI märken, då icke blott bristande tillgång på I sådane, utan äfven ovisshet om brefvens verk-liga vigt ej sällan torde inträffa; att dereI mot den dittills för bref, som afsändas med I diligenser och ångfartyg, under en lång följd af år medgifna frankeringsfrihet betydligt underlättat brefvexlingen, utan att, såvidt rikets ständer erfarit, någon klagan öfver ) missbruk af denna frihet försports; att icke heller något giltigt skäl förefunnes befara sådant, om denna frankeringsfrihet utsträcktes Jäfven till öfrige, utom postanstalterna anordnade brefemottagningsställen, men att deremot genom en dylik åtgärd brefvexlingen skulle beredas ganska väsentlig lättnad; hvarljemte rikets ständer förklarade sig icke anse med postverkets fördel öfverensstämmande, att för ofrankerade bref uppbures högre lösen än som erlades för brefs frankerande vid lafsändandet. ) Det var således i uppenbar strid mot stänI dernas åsigt som trankeringsfriheten, från början af frimärkesfrankeringens införande, linskränktes till endast bref, som nedlades i ångbåtsoch diligenslådor, och som sedermera år 1860 ätven denna frankeringsfrihet upphäfdes, ur synpunkten endast af en beqvämare kontroll å afgifternas redovisande, men utan allt afseende på allmänhetens beqvämlighet. Poststyrelsen visar härefter, såsom 0ss synes ganska öfvertygande, att genom franke-!: ringsfribets medgifvande faran för porto-! försnillning icke bör blifva större än tillför-! nej ntan i, flera fall mindre. Då poststyrel! sen bör vara bäst i tillfälle bedöma hvad i detta afseende verkets säkerhet kräfver, synes man också kunna trygga sig vid dess omdöme i denna del och ega all anledning) lyckönska sig att den nuvarande poststyrel-: sen sätter den korrespouderande allmänhetens : fördel framför den beqvämlighet för kontroll: och revision, som tillförne förmådde styrelsen att motsätta sig ständernas önskan om medgifvadde af allmän frankeringsfrihet och att!1 slutligen genomdrifva frankeringsfrihetens afs::.: skaffande äfven för bref nedlagda i ångbåts. och diligenslådor. 1 Med afseende å allmänhetens beqvämlighet ! fäster poststyrelsen uppmärksamheten derpå,! att dot maåctna ancac innafattae on gYynnarlismon I 4