Aftonbladet – 27 december 1869, sida 3

seck var den siste ättlingen af en sidogren af grefvarne von Hagen, bland hvilka den omätliga förmögenheten gått i arf, något som föranledde den nämnda sidogrenens afkomlingar att byta om namn för att, utfattiga som de vero, ej ständigt bli utsatta för ledsamma jemförelser. Det skulle ha förorsakat riddaren Felseck stor sorg, om han vetat, när han gaf sin befallning till Johan, att grefvinnan Katinka redan var död, men han fick ej veta af det, ty i föregående årets tidningar stod det ej omtaladt och icke heller hade han blifvit notificerad derom, ty denne siste af sitt namn var nästan glömd af verld och slägtingar. Dock var han det icke af grefvinnan Katinka. Den besynnerliga gumman hade så noga qvar i minnet sin slägts stamträd med alla stora och små grenar, liksom stode det uppritadt framför henne på en hvit tafla, men att hon icke satte sig direkte i förbindelse med riddar Siegwart, kom sig af samma goda skäl som att denne aldrig direkte af henne begärt hjelp, icke en gång för Lo. De voro ena egensinniga, hårda, sällsamma, karakterer begge två, men också de hade en gång varit unga, hade träffat hvarann och älskat hvarann: grefvinnan Katinka, arftagerskan till en half million, hade älskat sekundlöjtnanten, arftagaren till kastellet, men han hade varit för blyg och för stolt att tillstå sin kärlek. I vredesmod hade bon vändt sig från honom just för denna hans stolthet och blyghet, och hade aldrig mer velat återse honom, ja, hon hade, ehuru med sår i hjertat, gladt sig åt hans armod och olycka. Men pär hans dotter växte upp hade hon icke kuanat motstå sin önskan att se barnet och då hon ej kunde göra detta utan att sammanträffa med Siegwart, eller utan