Aftonbladet – 23 december 1869, sida 2

or st MR KN troende som en förebråelse, det förolämpade henne nästan, att han så afta; så länge och utan minst3 , misstanke lemnade henne ensam med grefven. Hade ban icke sjelt gifvit anledning till detta besök, hade hon ioke, så långt försigtigheten tillät, bedt honom att förhindra detsamma? Hvilade hans ögon ej mer med a de henne? Det förekom Sylvia som om det aldrig skulle Tr OM Hennes Man beiunnit sig i ett så qvalfullt själstillstånd som on nu. Hon uppfattade pu för första gången hans lugna som flegma, hans säkerhet sou brist på deltagande, hon beklagade att han ej mer på sina lediga stunder sysselsatte sig med henne, att han så helt och hållet sysselsatte sig med egendomens skötsel, utan att rådfråga hennes goda förstånd i något, att hån öfverlemnade åt en vän att bjuda på andlig spis, på läsning, kort sagdt allt det som mäste äfven åt det rikaste hus gifva högre lyftning. Hon erfor först nu. att ett mäktigt element inom henne blifvit i saknad af näring, att ett nytt lif gått upp för henne; hon sökte efter tusen skäl för att inför sitt samvete ursäkta dep orätt. hon gjorde honom, . : Föregående åftonen hade hon låtit urskulda sin frånvaro, i dag hade hon icke infunnit sig vid frokosten, hon ville till hvarje pris undvika att sammanträffa med honom före sin man återkomst, hon. ansåg det omöjligt att vara ensam tillsammans med honom. Fruktade hon blott honom, fruktade hon för sitt eget hjerta? Vid blotta tanken att stå ansigte mot ansigte med honom stockade sig hennes blod. Hon släppte ej barnen från sig, men deras .oupphörliga, barnsliga frågor, hennes oro, hennes uppmärksamhet på deras lekar, hvilket eljest var Sylvias nöje, plågade henne i dag och stegrade hennes tillstånd till det