Aftonbladet – 20 december 1869, sida 2

1TVUAHVLR den V Dec. Om artilleri och pansarfartyg. Ibland vår tids många märkliga drag är arbetet å krigsmaterielens fullkomning ieckel. det minst framstående, synnerligast hvad. rörer sjökrigsmaterielen. Emellan artilleriet och krigsfartygen pågår en tvekamp, hvarvid båda parterna flyttas framåt turvis, liksom l, brickorna i ett damspel. Icke många år till-. baka ansågs linieskeppet kunna uthärda flera : timmars strid mot en motståndares hundrade kanoner, och Nelsons lysande bedrifter förvandlade tron på de gamla ekvallarna nära nog till vantro. När man sedan uppfann att skjuta bomber i horisontal riktning, samt förutsåg hvad verkan denna eld emot krigsfartygen måste utöfva, tolkades detta såsom det flytande försvarets obevekliga dödsdom; och att krigsfartygen icke desto mindre fortforo, förklarades genom okunnigheten om det nya skjutvapnets verkliga förmåga. När omsider bombkanonens förstörande verkan blef ett obestridligt faktum, tog Frankrikes kejsare initiativet att pansarkläda krigsfartygen. Genom denna uppfinning, som genast i verklig strid pröfvades, blef artilleriet emot fartygen vanmäktigare än någonsin. Men nu började civilingeniörerna omfatta kanonkonstruktionen, hvaraf frukten blef kanoner med sådan kaliber och styrka, att den många cent-. ner tunga kulan erhöll en hastighet hittills förhehållen de mindre projektilerna. Fyra tums pansar var nu ej tillfyllestgörande. Krigsfartygen hade åter blifvit besegrade, hvarför hänförelsen öfver artilleriets seger var fullt berättigad. Men den jublande eger sällan, så länge hänförelsen varar, skärpa i omdömet. Man hörde nu, hvad mångenstädes gälde för en vishetsperia, att krigsfartygen skulle blifva nödsakade aflägga pansarn, och att pansarfartyget i strid mot ett vanligt träfartyg, bestyckadt med några af de gröfsta kanonerna samt med öfverlägsenhet i snabbgående, med visshet skulle blifva besegradt. Detta kunde vara riktigt, om för blifvande strider den öfverenskommelse gjordes och vidmakthölles, att pansarfartyget icke finge begagna sprängbomber eller granater fyllda med smält jern eller andra brandsatser och icke heller började striden förrän fartygen voro hvarandra så nära, att träfartygets kanoner förmådde genomtränga pansarn. Men en sådan förutsättning kan icke antagas, åtminstone icke af dem, som bära ansvar för sina handlingar. Innan träfartyget hunnit så nära, att det kunde göra sin pansarklädda motståndare någon skada, vore sannolikt dess nakna träsida genomskjuten, splittrad och antänd och, inombords allt hopp att segra försvunnet. Också har pansarn ingenstädes blifvit aflagd, men väl fördubblad. Deremot framtvingade de nya kanonerna en förändring i fartygskonstruktionen. För att betaga artilleriet den säkerhet att träffa, som det egdei strid emot den breda fregattsidan, och för att afleda den fiendtliga kulan medelst en bugtig yta, tillkom tornfartyget, hvarjemte den fördel vanns att dess mindre yta kunde pansarklädas med en tjockare pansar. Med dessa förbättringar uppträdde monitorerna i mångfaldiga strider, utan att någonsin någon kula förmådde intränga i deras af lameller byggda torn. Men äfven denna seger blef för fartygen icke varaktig. Sådan är nu artilleriets kraft, att om den lamellerade tornväggens 10eller 12-tums tjocklek ökades till 16 tam, vore dock densamma icke mer något skydd smot nutidens spetsprojektiler. Momtorsystemets duglighet är derföre icke rubbad. Pansarns beskaffenhet, men icke brtygskonstruktionen fordrar förbättring. Den lamellerade tornväggen måste utbytas mot en pansarvägg af 6eller 7-tums solida plåtar, vilka nu kunna nöjaktigt tillverkas, men hvilket för några år sedan icke var förhellandet. När härtill kommer ett förbättradt, redan kändt bultsystem, uppgjordt af den nuvaranda töreståndaren vid Motala verkstad, så kunna monitorerna återigen trotsa allt hvad artilleriet för närvarande har att uppvisa. En cirka 14-tums tornvägg eller en deremot svarande plan tafla, bygd af tvenne solida plåtar, har ännu aldrig, icke ens på en skjutbana, af någon projektil. blifvit genomträngd; och äfven en tornvägg, sammansatt af tvenne 6-tums plåtar är, under artilleriets nuvarande ståndpunkt, i praktiken tillfyllest. Den kula som genomträngt en 8-tums plåt har utvecklat endast en tredjedel ar den kraft som fordras för att genomtränga tolf tum. Det vore af intresse om man nåfn mer än hvad hittills har skett, berörde vad kulans verkan är, då hon med sitt ogivala hufvud träffar på sidan af medellinien äfven ett svagare torn. Härvidlag hariakttagits en märklig tystnad, då deremsot mycket har talats om verkan af de skott, som å en skjutbana träffat vinkelrätt en plan och stillastående skott-tafla. Det förra fallet, eller när kulan träffar snedt emot pansarytan, lär väl vara det normala förhållandet 1 verklig strid. Det bör här nämnas, att för tillökniogen af fartygens pansar finnes snart sagdt ingen gräns, ty en ringa tillökning i fartygets dimensioner medgifver en betydlig tillökning i pansarns tjocklek. Våra nuvarande monitortorn ega omkring 11 tums ansarvägg; men för att öka densamma till 6 tum erfordras å fartyget en tillökning i längden af endast 12 eller 14 fot och i bredden högst 2 fot; och är detta svaret på den haltande jemförelsen med medeltidens riddare. Denne senare måste vid krätets uppfinning aflägga sin jernrustning, emedan ingen dödlig kuude öka dimensionerna af hans ryggknotor, för att gifva honom styrka att bära . en starkare och tyngre rustning. Pansarfartyget deremot kan göras hur stort som l: helst, ock derigenom blifva i stånd att bära en mångdubbelt tjockare pansar än hvad emot l: det nuvarande artilleriet är behöfligt. Lika ! lösligt är det ofta hörda talet, att fartygen Li skulle blifva öfverlägsna i fart, i den mån de afklädde sig pansarn. Farten är ute —— sm