Aftonbladet – 18 december 1869, sida 2

ren kallade att taga del i våra omsorger, åter i örre antal än någonsin närvarande i denna den catolska religionens fasta borg och få glädja oss it er högst angenäma anblick. Men I, i Kristi amn församlade, ärevördige bröder, ären nu här, på det att I med oss må aflägga vittnesbörd om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd och med: pss Jära menniskorna Guds väg i sanningen och; med 0s3 under den helige andes ledving döma om en folsk vetenskaps invändningar. Ty om någonin fordrar i denna tid, då den af sina invånare förgiftade jorden sannerligen är vorden förtorkad och förderfvad, nitet för den gudomliga äran och Herrans hjord frälsning af oss; att vi omgifva och omsluta Sion, predika från hans torn och stöda vårt mod på hans kraft. Ty I sen, ärevördige bröder, med hvilket raseri menniskoslägtets gamle fiende har anfallit och ännu alltjemt anfal ler Guds hus, som bör hållas heligt. På hans kustiftsn grasserar vidt och bredt denna de ogudiktiges sammansvärjning, som, stark genom förening, mäktig i utvägar; försedd med institutioner och begagnande friheten till ondskans täckmantel, icke upphör att på det mest förbittrade sätt anätta Kristi heliga kyrka med af brott uppfyllda krig. Detta krigs art, makt, vapen framsteg och planer kännen I. Oupphörligt sväfvar för edra ögon störandet och förfalskandet af den sunda lära, på hvilken de mensekliga tingen stöda sig i alla sina ordningar, den begrätansvärda förvrängningen af all rätt, lögnens och förförelsens mångfaldiga konster, genom hvilka rättvisans, hederns och auktoritetens band lössas, de dåligaste begär upptändas och åen kristna tron helt och hållet utrotas ur hjertat, så att i denna tid Guds kyrkas vissa undergång vore att befara, om den någonsin kunde utrotas genom menniskornas stämplingar och ansträngnivgar. Och detta är mäktigare än kyrkan, säger Johannes Chrysostomus, kyrkan ä fastare än sjelfva bimmelen. Himmel och jord skola förgås, men mina mina ord skola icke förgås. Hvilka ord? Du är Petrus, och på denna klippa vill jag bygga min kyrka, och helvetets portar skola ej bli benne öfvermäktiga. Påfven utvecklade härpå ytterligare, att detta oaktadt är det en pligt för Kristi representant på jorden att beträda de lämpligaste vägar, på hvilka den kyrkan tillfogade skador åter kan goltgöras. Ihågkommande Esaias ord: In consilium coge consilium och att sammankallandet af kyrkomöten äfven af fordue påfvar begagnats med fördel, hade han, påtven, efter inhemtande af kardinalkollegiets åsigt, beslutit inkalla kyrkomötet. Han tackade derefter de församlade kyrkofurstarne och den genom dem i vi mån representerade, kristna familjen för deras ifver och innerliga enighet med den apostoliska stolen och uttryckte sin förhoppning, att de rikaste och önskvärdaste resultater skulle uppnås. Aldrig hade kriget mot Kristi välde förts med större slughet och ibärdighet, aldrig hade Herrans presters enighet med öfverherden varit mera oundgängligt nödvändig; denna enighet fiones till genom försynens särskilda nåd. Välan då ärevördige bröder — fortfor påfven. styrken edra bjertan i Herran ochi den höge treenighetens namn, helgade i sanningen, väpnade med jusets vapen, lären med oss vägen, sanningen och lifvet, hvarefter detta af så många bekymmer oroade menniskoslägte dock väl redan måste längta, bemöden er med oss, att staterna må kunna återfå freden, barbarerne lagen, klostren lägnet och Gud ett. tacknämligt folk. Gud står på sin beliga ort, han är med våra rådplägningar och handlingar, han sjelf har utvalt oss till sina tjenare och hjelpare, och så måste vi fullgöra detta embete, att i åt honom ensam i denna tid egna vår själ, vårt hjerta och våra krafter a Slatligen vände sig påfven förtroendefullt med bön till den helige ande, den heliga jungfru Maria, englarne och erkeenglarne, de heliga apostlarne Petrus och Paulus och himmelens alla helgon.