Aftonbladet – 18 december 1869, sida 2

sysslade med grammatikan fuone man sig asligt lärd då man tillegnat sig dess reglor, nen då man kommit så långt att man läser språket, tycker man att det är den enklaste sak i verlden, och ju mera man lär desto mer commer man underfund med huru litet man vet. Hvad åter anginge påståendet att bildningen skalle afhålla qvinnan från de nödvändiga småsakerna i lifvet, så anmärkte tal., att man vid detta resonnemang ej gjorde sig nåsot rätt begrepp om mannens verksamhet. Äfven i den utgöres det mesta af smäsaker. Med hvilka småsaker får icke till och med en regering befatta sig? Och astronomen, hvars verksamhet, om någon, väl skulle vara stor, hvari består den? I ett oupphörligt räknande, i ett noggrannt iakttagande att en liten skruf på hans instrument är i behörig ordning. Så med fysikern, så med kemisten, för hvilken det är en utomordentlig vigtig omständighet att tillse att ett glas är rentvättadt, att en propp sluter väl till: Det är med dylika småsaker som forskaren slår bryggor öfver till det obekanta. Färden dit kan ingalunda verkställas i luftballon. Och låg icke Wellingtons militära storhet deri, att han var en ypperlig hushållerska för sin armå, eller var icke hufvudomsorgen för Ross då han skulle gifva sig ut att söka den magnetiska polen, en sådan ringa sak som ett köksproblem? Men han egnade sig med nöje åt lösningen af detta problem derföre att han hade ett stort mål i sigte. . Och just detta vore hufvudsaken, att man egde en magnetisk pol, till hvilken man sträfvade. Derigenom förädlades äfven de obetydligaste sysselsättningar. Kärleken hade visserligen städse varit den mäktiga driffjedern för verksamheten i familjer, men den skulle i hög grad förädlas genom medvetandet om ett högre ändamål, genom kännedomen om familjens betydelse. Egoismen, äfven om den blir en egoism å deux är för detta ändamål ej tillfyllestgörande. Bland komiteer, som äro i verksamhet, finnes, sade föreläsaren, äfven en som har till uppdrag att utreda frågan om offentliga elementarläroverk för flickor. Mången såge i perspektiv dylika i sammå utsträckning som för närvarande för gossar. För sin del skulle tal. ej utan tvekan biträda ett förslag i denna riktning, eller rättare, han skulle icke biträda det alls. Om flickorna skulle. såsom det nu sker med gossarne, dragas från hemmet och sysselsättas med skolstudier till deras 20:de år, så måste man tveka att antaga gåfvan, helst som deri ligger något betänkligt redan för gossar. Att rycka flickorna från en verksamhet, hvilken medför en bildning, som ej ens för gossen borde vara främmande, är något hvarpå man bör betänka sig två gånger. Det öfvermått al lexläsning, hvaraf våra läroverk lida, skulle för flickor vara ännu menligare. Och likväl ville föreläsaren att qvinnar skulle tillegna sig den högsta bildningen, universitetsbildningen? Ja, han ville det, mer han uppställde såsom vilkor: studiernas frihe och akademisk metod. Och vidare. vore det nödvändigt, att då qvinnan ej kan komme till universitetet, måste universitetet komme till henne. Således borde hvarje elementarläroverk förvandias till ett provinsuniversitet Det vore ingen fara att detta skulle inkräkts på elementarstudierna; det skulle blott medverka till borttagande af det myckna staf. faget, för att låta hufvudfiguren så mycke mer framstå. Tal. ville saledes ingalund: afskaffa universiteterna i Upsala och Lund han ville tvärtom inrätta flera universiteter och gifvet vore att bland dem intet vore vigtigare än universitetet i Stockholm. Och hvarmed, sade talaren, kunde har sluta. Han ville emellertid i korthet reka pitulera hvad han med sin framställning åsyftat. Sedan han det gjort, tillade han, at han önskade att universitetet i hufvudstaden som han ansåg för det vigtigaste momente i den plan han utkastat för bildningens spri: dande till och genom qvinnan, måtte erhåll: en värdigare målsman än han kunnat vara men, slöt han, ej hos någonfunrne manjvarmar välönskningar för detsamma än hos honom