Aftonbladet – 18 december 1869, sida 2

rater framkastades rörande de kombinationer, man antog förefinnas i den hemlighetsfulla klausulen ; och som dessa gissningar ännu mer ökade, hans pinsamma ovisshet, hade han föredragit att tillbripga dessa månader på det: Han hade alltid stått på god fot med baron rg när de begge herrarne några dagar förut hade talat om hur vid begrafningen borde tillgå, hade samtalet fallit helt vänskapligt än så och än så och hur det var, blef det ;klar sak med grefve Max bjudning till slottet. Med von Hagens tamilj bade den gamla grefvinnan Katinka icke stått i annan förbindelse än genom att spex sängen låg på dess gods. Den hade i åratal hört till de grefliga besittningarna, tilldess den kommit till baronernas familj och blifvit fideikommiss. Grafkapellet deremot, som var beläget djupt inne i en tallskog, låg på grefvens egor. Blott en enda plats fanns tom för sarkofagen, och den skulle ou bli spptagen. Klockan slog tolf i slottstornet. Ovädret hade dragit förbi, regnet gpphört och genom de sönderrifna och lykten le molamassorna sköt månen då och då fram. Sylvia stod åter på slottsterrsssen och blickade med skarpt öga ut i natten. Ioöfverskådlig linie stodo på begge sidor om den väg, der liktåget skulle komma, folk med facklor och vidare framåt i den dystra tallskogen ända fram till kapellet. Sylvia önskade höra det tal, som den gamla grefvinnans biktfader, hvilken medföljde liktåget, skulle bålla i kapellet och det blef öfverenskommet, att, att sedan tåget passerat, hennes man skulle hemta henne och föra henne på en genvä till kapellet... Sylvia lyssnade spändt. No nådde hästtramp till hennes öra, bog bedrog sig icke, det kojn alt, närmare