Aftonbladet – 18 december 1869, sida 2

ika väl för mannen som för qvinnan. Om jsy on erhållit delaktighet i lidandet, så hadelfa: won äfven delaktighet i arbetet, och manmt nåste således gifva henne de derför nödigalsp unskaperna. — Hvilket område, som borde jsa nvisas för hennes deltagande i kulturarbetet ko unde man gerna öfverlåta åt mnatur-!H nlagen att bstämma, utan att vi med vårlsk illa vishet behöfde i det fallet gifva nå-lsn ra fingervisningar. m Men det hade ofta blitvit ifrågasatt huru-pgo rida mannen och qvinnan egde samma inlät ellektuella förmögenheter. Tal. kände ickelM någonting som ådagalade att de voro olika.jen Men onekligen förefannes en skilnad i ytt-Åhv ingarne af de intellektuella förmögenheterna. st De skiljaktigheter i fysiskt hänseende, somna örefännes mellan mannen och qvinnan och lit senom hvilka de kompletterade hvarandra,lor . ex. mannens öfverlägsenhet i styrka, qvinfö nans i behag, förebildade symboliskt de inre lor kiljaktigheter, som bestode deri, att mannen tv ;gde starkare begär, qvinnan mera måtta och är narmoni. Om mannen till exempel hadej bi let sorgliga företrädet att mera än -qvinnank: söla sig i brott, så finge man ej tillskrifva lå detta hans sämre natur, ej heller denihe omständigheten att han vore ställd på lifvetslel atposter, der han lättare stötte på frestelsen, sk ty erfarenheten visade, att qvinnan i samma lp belägenhet beter sig bättre än mannen; utanbl förklaringen vore att söka i mannens star-lni kare begär. Men till ersättning gåfve samma let orsak mannen hans öfverlägsenhet på det intellektuella området. Frågade man sigleg hvilka framsteg i vetandets regioner, som lv; åstadkommits af qvinnor, så måste det med-lty ifvas att de äro så godt som inga. Detlwvi unde invändas att detta vore en följd af upp-d fostran, menerfarenheten visade, att många män I s) lyftat sig till vetandets höjder oaktadt de haftld att bekämpa svårigheter, som varit lika stora m som de, hvilka, ställt sig i vägen för qvin-lvi nans sträfvande etter bildning. Förhållandet de framträdde ännu tydligare om man flyttade sig på poesiens och konstens område, der fi icke så stora skiljaktigheter i de mötande ti svårigheterna förefunnos. Ett synnerligen lel anmärkningsvärdt exempel härvid vore musili ken. Ehuru qvionor mycket allmänt syssel-sc sätta sig med musik, visste man ej af attlsi någon stor qvinlig kompositör någonsin uppli trädt. ic Orsaken dertill att qvinnan sålunda icke ls: hade uträttrat någonting för att föra veten-l!h skap och konst framåt, trodde tal. vara den-!d samma som gjorde att man ofta ser män lte med utmärkta snillegåfvor, hvilka likvälicke lt oträtta någonting. Denna orsak var, att delk icke drifvas af några starkare begär. Dessa ler verkade således både i ondt och godt. Detlvi vore begäret att nå idealet som dreflbi mannen till randen af bråddjup, der visserligen afgtunden gapar inunder, men der han också kan rikta blicken mot himlen. Mannen känner begären så som ynglingen käusl ner kärleken. Det är hos Honom en förtävi rande eld, hos qvinnan en mild värmandejh låga. 0 Det funnes ännu en annan olikhet, somjn vore bestämmande med afseende på qvinnanst roll i kulturarbetet. Förhållandet i kärleken lt gåfve en vink härom. Det vore ett drag,lli genomgående hos alla folk: det är mannenr som söker, qvinnan som sökes. Honom till-!p bör initiativet, således det progressiva, qvin-v nan deremot det konservativa, i den mening lf förstådt, att det är henne det tillkommerin att vårda och tillgodogöra de vunna resulla taten, på samma sätt. som jorden tillvara-Ih tager det deri nedlagda fröet. Riktas qvin-lo nans verksamhet åt detta håll, visar honly trohet, uppoffring, försakelse, således just de egenskaper, som fordras för att utöfva den ls väl. Förhållandet kunde illustreras med ett : exempel från det ekonomiska området. Qvin-1h nan har ej så stort begär att förvärfva, mens större förmåga att bevara. Det är skada att li denna riktning i qvinnans naturanlag ej mera ld beaktas i familjerna. Men för att dettale skall kunna ske vore det nödvändigt, attli uppfostran erhåller en derför lämpad rikt-lv ning, så att mannen och qvinnan komme att betrakta den husliga ekonomien från samma ståndpunkt. Tal. var så öfvertygad om tillvaron af denna konservativa tendens i qvinnonaturen, att han trodde, att om det en gång förunnas henne delaktighet i det politiska lifvet, så borde man här söka rättals grunden för bildandet afsen öfre kammare. t Men kanske det då ginge så långt, att både mannen och qvinnan med förkärlek omfat-f tade ett enkammarsystem! Tillämpande dessa åsigter på det veten-r skapliga området, uttalade föreläsaren denlg åsigt, att mannen har till uppgift att föralr vetenskapen framåt, qvinnan att tillgodogöra och utbreda vetandet, med andra ord, attlr qvinnan vore skapad för uppehållandet af det t traditionella elementet. Det vore hennes upp-l gift att vända kunskapen till en sann bild-lc ning, till verklig förädling, hvilket vetandetit ofta visade sig icke framkalla hos mannen, hos hvilken mycken inre råhet kundelr vara förknippad med stora kunskaper. Bevis härpå vore bland annat den dåliga tonle som vore så vanlig i de vetenskapliga fej-s derna, t. o. m. då de rörde det högsta, reli-s givnen. — Detta tillskref tal. åter mannens1 starkare begär, som drifver hans verksamhet utåt. En annan brist förefannes också hoslvw mannen med hänsyn till det traditionella.t Tal. ville härvid erinra om ordspråket om li skomakarens hustru och smedens häst. Mannen hade föga benägenhet att sprida sin kun-f skap till sin närmaste omgifning. Han lik-l1 nade fyrbåken, som sprider sitt ljus kring fjerran rymder, men lemnar sin närmaste omfi gifning i mörker, medan man deremot med d afseende å de kunskaper qvinnan förvärfvar kan säga, att hon gömmer ordet i sitt t bjerta, och gör det till medel för spridanded af bildning, ej i vidstäckta kretsar, men ilr dem der hemmet utgör medelpunkten. Bevis härpå vore, att om man sökte en bildad sa11 long, ett bildadt hem, ett hem som ej erbju-r der blott ett angenämt hvardagslag, utan der höga och ädla tankar trifvas, så skall man t a Håda ng finna, je en bildad ; sr m,der utgör medelpunkten och sjävinnas Sve. 7 lades Gvinnans uppgift Mt len. Det är sa. i Rå : . ädes sprida kunskaper förev. de: tvn G ; sällskapslifvet, liknande solsuv.. Som: ånger i rommet genom : minsta Springa b och upplyser minsta stoftkorn derinne. Daly detta sätt skall qvinnan uppehålla det tra-11 ditionella och komma bildningen att genomsyra hela samhället, så att dess ututveckling v en gång må blifva organisk och det icke vidare n må vara någon död massa, som måste släpas fram. Men för att detta skall kunna ske, ;( vore det nödvändigt att bildningen icke blott d blir elementär, utan på djupet gående, ochl att qvinnan blir delaktig af universitetsundervisningen. so g Betänkligheter yttras. dock. härvid och man befarar, dels att qvinligheten skulle lida 8 och pedanteriet göra intrång, dels att qvinf nan på sådant sätt skulle afhållas från atts taga befattning med de nödvändiga, småsa-s ker, som tillhöra hennes verksamhet. I törstnämnda hänseende fästade föreläsaren upp-d märksamheten på att det vore den haltva kunskapen som var det betänkliga. Om man under sträfvandet uppför ett berg blickar omkring sig då man blott hunnit halfvägs, så ser man icke annat än bergväggen framför sig, men har man nått toppen så vidgas synPRAT rån LOK NA I