Aftonbladet – 18 december 1869, sida 2

lefnad varit ett lika så originelt fruntimmer som hon visade sig vara i sin sista uttryckta vilja. . Hon föreskref rörande sin stora förmögenhet, att, med undantag af några legater, denna skulle tillfalla den unge grefve Max von Hagen, med hvilken-hon-alltidlefvat i kif och nit, och hvilken, emedan han i sitt stolta ungdoms-öfvermod alltid med trots uppträdt mot sin tants ständiga gnat, icke räknat få så mycket som en pfennig en gång af hennes förmögenhet. Nu fick grefven i en hast hopp om en half million, men i testamentet, som genast öppnades och innehöll hufvud-dispositionen, fanns inneslute en hemlighetsfull klausol, som var förseglad med familj-sigillet och enligt påskrift ej skulle få brytas förr än efter fyra månader, och denna klausul uppfyllde verkligen refve Max med den lifligaste oro. Hvad innehöll den? Endast i det fall, att grefve Max uppfyller innehållet af denna klausul, träder den i fullgiltig kraft., så stod det der. Den unge grefven var alldeles säker å, att åtskilliga af tant Katinkas många anledninor till mi lighet måste finnas gömda bakom uv. Stora sigillet. Vore det icke tänkbart, att Köla ..0s arf ginge om intet, att tant Katinka, för att su ffa hans ungdomliga trotsighet, läte honom dv; as 19578 måna ders oviss gyldeneillusion, för att ännu pa andra sidan grafven kunna få behålla sista ordet? Hon. fordrade kanske af honom, grefve Max von Hagen, husarofficer i första gardesregementet, att han skulle bli föreståndare för en Diakoniss-anstalt eller för ett döfstuminstitut, — korteligen något som hvarken stod i samklang med hans sabel eller med hans smak? Hvad var att göra? Han måste. tålmodigt afvakta den föreskrifna tidens förlopp och outtömligt stickände voro de gissningar, som af hans kam