ligen såg han den öppnas — såg fader Paul nalkas, Tedande vid handen Frangois Sarzeau. Fiskarens sänkta blick höjde sig icke för att möta sonens; tårar rullade utför hans kinder, och han följde den ledande handen som ett barn, ödmjukt och ifrigt lyssnande till hvarje ord presten talade. Vv aGabriel, sade fader Paul, med en röst, som för första gången under denna natt tycktes darra — Gabriel, det har behagat Gud att bevilja uppfyllandet af den önskan, som förde mig till detta ställe; jag säger dig detta såsom varande allt hvad du behöfver — ja, jag skulle tro allt hvad du kan åstuvda att veta, om hvad som tilldragit sig under det du väntat härute. Hvad jag har att tillägga är på din fars uttryckliga begäran. Det är hans önskan att jag skall meddela dig hans pekännelse om att i hemlighet ha följt dig till Merchant Table, och att liksom du hafva upptäckt, att inter bevis på hans brottslighet fanns qvar der. Detta tror han vara tillf lest att förklara hans uppförande emot från den dagen tills nu. Derjemte önskar han att jag säger dig det han i min närvaro gifvit sitt löfte och förnyar det inför dig, om en uppriktig ånger. — När dessa religionsförföljelser upphört — och de skola snart upphöra, derom är jag säker — förbinder han sig: högtidligt att egna sitt lif, sina krafter och allt hvad han eger eller kan förvärfva till att uppresa och återställa de kors vid landsvägarne inom hans fädernebygd, hvilka af belgerånarne blifvit kullstörtade och förstörda, samt föröfrigt göra godt såvidt han förmår. Jag har nu sagt allt: hvad jag har att säga, och vill bjuda er farväl — förande med mig det lyckliga minnet att hafva lemnat fadef och son försonade och återförenade. Må Herren välsigoa och bevara dig samt dem som äro. dig kära, Gabriel! Må Herren mot