Aftonbladet – 15 december 1869, sida 2

att nu genom de uppgjorda förslagen åstadkomma. Frågans omfattning och dess beroende af ganska vidlyftig undersökning, föranleder således hr Kinmansson att förena sig i kammarrättens hemställan om en sådan utredning och om utarbetandet af derpå grundade förslag, men då detta arbete antagligen icke skulle inom kortare tid hinna fullbordas, och då: det således kunde anses tjenligt, att i afvaktan derpå vidtaga någon åtgärd till förringande af anledningarne till riksdagens klagomål, hvilka hr Kinmansson tror i väsentlig mån härleda sig mindre från fattigvårdsförordningens verkliga stadganden, än från missuppfattning eller missbruk vid deras tillämpning, anser han en förklaring eller erinran angående rätta förståndet af vissa delar deraf kunna emellertid i icke obetydlig mån aflägsna de öfverklagade olägenheterna. Hr Kinmansson påpekar i sådant hänseende först och främst, att den i gällande förordning stadgade gräns för fattigvårdens vidtagande, eller den då arbetsförmågan upphört att vara tillräcklig för lifsuppehället, ej sällan blifvit rubbad genom missuppfattning vid tillämpningen, i det att understöd; mer eller mindre tillfälligt, utgått omedelbart åt frisk och arbetsför person, hvarefter kostnaden, om den af främmende kommun förskjutits, tillika föranledt återkraf hos personens försörjningsort. En allmänneligen meddelad erinran om bestämmelsernas verkliga innehåll kunde derföre synas påkallad. Vidare påpekas, hurusom det ofta inträffar, att då inom en kommun någon uppehåller sig, som ej är kommunens medlem och som synes kunna blifva till last för dess fattigvård, kommunens fattigvårdsstyrelse skyndar sig att tilldela honom något obetydligt understöd och att derom göra avmälan, ej sällan med sådan påföljd att personen, oaktadt arbetsför eller åtminstone icke varande föremål för annat än tillfälligt understöd, betraktas såsom fattighjon för sin återstående stid och varder i sådan egenskap afförd till sin hemort, för att der komma i åtnjutande af vidare fattighjelp. För att åstadkomma rättelse härutinnan föreslås dels en erinran om hvad som finnes bestämdt angående dem som äro föremål för fattigvård, dels meddelandet af vissa ordningsföreskriftor. Utrymmet har icke tillåtit oss att fullständigt återgifva kammarrättens utlåtande och kammarrättsrådet Kinmanssons särskilda yttrande rörande de uppgjorda förslagen till fattigvårdsförordning, men wi ha någorlunda utförligt redogjort för det hufvudsakliga innehållet af dessa hanliogar, eme:dan vi ansett det avgeläget att den kritik de innefatta öfver de ifrågavarande lagförslagen må komma till allmänhetens kännedom, på det icke det vigtiga ärendet må till slutligt afgörande företagas endast under intrycket af de svårigheter och bördor, som fattigvården under de senaste hårda åren medfört, och hvilka svårigheter och bördor under förhandlingarne i ämnet vid senaste riksdag gjort sig gällande, efter hvad. vi tro, i högre grad än som kan vara nyttigt för en lagstiftning, som icke blott afser stupdens förhållanden, utan väl bör antagas ämnad att under en längre tid tillämpas.