Aftonbladet – 15 december 1869, sida 2

Frangois Sarzeau såg på honom, studsade, drog sig baklänges och stannade derpå orörlig och tyst, under det hvarje uttryck i hans ansigte tycktes förstelnadt. Då trängde prestens klara, lugna stämma genom dödstystnaden. Jag bringar fridens och förlåtelsens budskap från den fordna gästen, sade han, och pekade dervid på det ställe af halsen, der han blifvit sårad. För ett on såg Gabriel sin far skälfvande i hela kroppen — derpå stod han orörlig och stel liksom träffad af ett slaganfall. Hans mun var halföppen, hans blick stirrande. Sjeltva månljuset föreföll spöklikt och hemskt, då det belyste detta onaturligt förvridna anlete! Gabriel vände sig bort med. fasa. Han hörde fader Paul yttra: Vänta mig här tills jag Återkommer, — derpå ett ögonblicks tystnad -— sedan ett klagande ljud, som tycktes anropa Guds namn, ehora olikt en mensklig röst — och slutligen bullret af en stängd dörr. Han såg upp och fann sig allena utanför hyddan. Efter en stunds förlopp närmade han sig fönstret. Han såg då prestens hand upplyftande elfenbenskrusifixet, men dröjde ej för att 80 något mera, ty hah hörde sådana ord, sådana ljud, som förmådde honom att draga sig tillbaka till sin förra plats. Der dröjde han tills bullret af ett tungt fall derinne återförde honom närmare dörren. Han hörde fader Paul bedja, lysspade några minuter — derpå förnamns en qvidande stämma, än förenande sig med prestens, än afbruten af snyftvingar och bitter gråt. Ånnu en gång aflägsnade ban sig utom börhåll och stannade der. Han väntade länge — så länge till och med, att en af utposterna kom fram till honom, synbarligen misstänksam öfver prestens dröjsmål. Han vinkade åt mannen att gå bort, och blickade åter -mot dörren, Slut