Aftonbladet – 13 december 1869, sida 3

de modfälda bönderna hade redan sörjt honom som död, då några fiskare på norra kusten upptäckte ett fartyg af lätt byggnad, som från öppna sjön gaf tecken åt stranden. De satte ut sina båtar, och efter att hafva lagt till vid fartyget, sågo de stående på dess däck fader Pauls välkända gestalt. Presten hade återvändt till sina församlingar och grundat ett nytt -Herrans altare ombord på Vett: skepp! Utplånadd. från jorden, fick deras kyrka dock icke förstöras — ty fader Paul och hans embetsbröder hade gifvit henne en tillflyktsort på hafvet. Hädanefter skulle de ännu få sina barn döpta, sina söner och döttrar vigda och deras döda skulle -högtidligt begrafvasi öfverensstämmelse med den trosbekännelse, för hvilken de, icke förgäfves, så länge och tåligt lidit. Under den fortfarande oroliga tiden. blefvo gudstjensterna ombord på fartyget ostörda: En öfverenskommen signal satte kustboerna i stånd att meddela sina trosbröder på hafvet hvilka ställen af kusten tillfälligtvis voro fredade för fiendens inkräktning: — Samma morgon som Gabriel besökte bondgården hade dessa signaler låtit fartyget styra sin kosa till udden af ön Quiberon. Folket i trakten var beredt att vänta skeppets änkomst mot aftonen och höll sina båtar färdiga att på fen tecken ögonblickligt sätta ut och samas till gudstjensten. Efter denhas slut hade fader Bonan begärt att Gabriels och Perrines vigsel skulle få ega rum. e väntade om aftönen i bondgården, Kort före solnedgången signalerades att skeppet var synligt, hvarpå fader Bonan och hans ustru, åtföljda åf Gabriel och Perrine, togo vägen öfver heden ned till stranden. Endast med undantag af Francois: Sarzeau var hela traktens betolkning redan församlad, Gabriels Bror och systrar bland de öfriga.