Aftonbladet – 13 december 1869, sida 3

tillknutit bandet mellan dynastien och landet så gör man dock åtskilnad mellan konungen person och hans hof, mellan hans offentlig och enskilda lif och detta — folkets frukta för obehörigt hofinflytande — var sannolik den klippa, hvarpå kabinettet Cialdini stran dade, och ministrar, sompå samma gån voro konungens officiella rådgifvare och han poeonliga vänner, skulle också lättelige unna råka i ett dilemma, hvilket ej blefv förmånligt för landet. Det märkligaste den utländska posten brin gar oss från Frankrike är berättelsen om de stormiga session som förliden tisdag egde run i lagstiftande kåren. På dagordningen sto pröfningen af valet för departementet PyI renbes Orientales,, der regeringens kandida Justin Durand blifvit vald genom medel son höra till det mest skandalösa i den väger som den senaste valkampanjen företett. Jules Simon, och efter honom Emanuel Arago berättade huru i alla valkretsens kommunei dagarne före valen tillstälts ett slags dansgillen, på ortens språk kallade rastels, der fr förtäring vankats i sådan ymnighet, att gästerna måst hoptals vräkas i vagnar och föras till sina hem. Kostnaderna för dessa rastels hade uppgått till ej mindre än 20,000 francg Hela fartygsbesättningar af sjömän hade Valdagen forslats från Marseille för att rösta för Durand. Röster hade köpts på det oförsyntaste. En arbetare hade vitnat att han 1 betalning för sin röst fått ett par skor. Den okunniga befolkningen i bergstrakten hade af mären i en kommun blifvit hotad med att de skulle få betala 1 franc i skatt för hvart och ett af sina får, om de ej röstade på regeringens man. Det mörkaste drageti denna korruptionshistoria är dock det hot som af myndigheterna i flera kommuner öppet uttalats, att om de från Cayenne nyss återkomna deporterade röstade för oppositionens kandidat, Arago, skulle de bli dit återsända. I departementet Pyrentes Orientales, blef nemligen efter statskuppen 1851 ej mindre än 800 deporterade. Genom dessa och dylika medel hade regeringen lyckats genomdrifva valet. I följd af de protester som redan i somras ingingo mot valets laglighet hade en undersökning blifvit inledd, men af lätt begripliga skäl ej ledt till några resultat, och byrån, som haft sig valets pröfning uppdragen, tillstyrkte nu äfven genom sin referent Beauchamp valets godkännande. Jules Simon talade, säger en korrespondent till ITndependance, med en kraft och en moderation som tillvunno honom lifliga bifallsyttringar. Ej mindre lycklig var Arago, hvilken, som åsynva vittne till de flesta af de händelser som stodo i samband med detta val, deraf kunde ge en åskådlig skildring. En stark sensation väckte bland annat hans berättelse huru ban under sina resor från den ena valorten till, den. andra oupphörligt åtföljts,i hack och häl af gendarmer, åkande i en vaga träkönin motkandidaten; samt om det sätt, hvarpå den väpnade ordningsmakten uppträdttill hans rivals förmån. Detta hans yttrande uppkallade efter hvarandra krigsministern. general Le Boeuf och inrikesministern Forcade, som sökte. försvara gendarmernas åtgöranden, samt slutligen statsrådet. Riche. Sessionen, som hittills varit temligen. lugn, blef nu. stormig, då denne höll ett loftal öfver den 2 Dec. Det var att föra luntan till krutdurken. Upp störtade under ett obeskrifligt tumult hela venstern. Rochefort, blek och darrande af vrede, utkastade några ord om denna tids brott och mord och deportationer. Markis de Pire, af yttersta högern, erinrade med anledning häraf om konventets och direktoriets deportationer, hvarpå Jules Simon svärade, att om han hade. att döma konventet, skulle han klandra less proskriptioner lika strängt som dem af (851. Alla, utropade han, som kränka del skrifna. och de eviga lagarne, äro fiender till noralen. Gambetta (från sin plats): Det är blodfläckar, om I ej skolen kunna borttvätta, och derför äro i oförsonliga. (Larm och afbrott.) Straffet skall komma, ty den eviga rättvisans lagar måste hafva in gång. (Länge ihållande storm. Rop vwtill orduingen! höras från fänga håll.) Markis de Pir: Jag har ingenting förstått af vad ni sagt. N Gambetta. (Alltjemt sittande): . Jag svarar ej r, .min herre, jag svarar hela systemet... (Ny :; torm. Man kan ej mer uppfatta talarens ord.) Presidenten Talhouet: Ni har ej ordet. Jag uppordrar er att tiga. (Rop till ordningen!) Gambetta (i våldsam harm midt under larmet): Det är i Frankrikes namn, som lidit skymfen... Förfärligt .oväsende, talrika protester.) . En ledamot: Stå upp medan ni talar! Presidenten: Hr Gambetta bar ej ordet. Gambetta; Hvad finner man då för otillständigt mina ord? (Larmet tilltager:) Jubinal: När man talar här, reser man sig upp: Gambetta (resande sig upp). Jag skall tala stånde, om I önsken det, och om I viljen diskutera rågan, skall jag uppstiga i tribuned; men hittills jar jag begagnat mig af min rätt att afbryta... Hans röst dör bort isden nu på nytt utbrytande tormen.) j När den stackars regeringskommissarien åter ick ordet och yttrade att mån genom sädana anrepp bragte en hel provins i misskredit, utropade inyot-Montpayronx: Det är ej provinsen vi brännnärka, utan. er och edra afskyvärda officiella kanidaturers, och Garnier Pages utropade, att regeingen borde ha försynthet för att försvara hr Ju-) tin Durands dansgillen och kandidatur. Till sluts ppträder denne sjelf, en liten skinntorr och ma er man, med utseende af en prokurator af Tancien Cgime, men lyckades ej göra sig hörd under de upphörliga ropen på votering. Simon hade förelagit att kammaren skulle sjelf låta anställa unersökning om förloppet vid valet, men hans mojon förkastades med 112 röster mot 86, hvärefter )urands val utan votering godkändes. Detta te aultat erhölls genom en koalition tfhellan högern ch högra centern, ett bevis på huru föga den nya majoritet är att bygga på som Ollivier vill! åstadomma genom en sammanslutning. mellan venstra — och dessa imperialismens trogna. smameacker, Under nästa parlamentssession i Etgland omma 129 s. k, jernvägsbiller att inlemas till underhuset, hvilket gör nära nög en s I e t u p 0 4 ; j 1 j I A I l I f t n f n 1 a 0 0 Vv r t å hvarje-sessionsdag. Den föregående AI RER CBA ER RR RR n