Aftonbladet – 13 december 1869, sida 3

Se här innehållst af hvad Gabriel fick veta af fader Bovan: Kort före förföljelsernas utbrotti Bretagne, hade en prest, känd under benämningen fader Paul, tillträdt sin befattning i en af provinsens nordligare trakter. an uppfyllde sitt embetes pligter på ett sätt som tillvann honom församlingens kärlek och förtroende, och han nämndes ofta med vördnad äfven på orter, långt aflägsna från fältet tör hans verksamhet. Det var dock ej förrän oroligheterna bröto ut och plundring och blodsutgjutelse började, som hans rykte spriddes vidt och bredt öfver hela Bretagne. Fader Pauls namn blef den jagade allmogens fältrop, han blef deras stöd under förtrycket, deras föresyn i faran, deras sista och enda tröstare i dödens stund. Hvarhelst plundring och förstörelse. härjade, hvarhelst förföljelse och mord var grymmast, kunde man vara säker att finna den oförskräckte prestmarnben, utöffande sina heliga pligter i trots af hvarje fara. Att han med koapp nöd undkom döden, att han åter uppträdde i delar at landet, der man aldrig trott sig få återse honom, sågs af det arma folket med vidskeplig bäfvan. Så snart fader Paul visade sig i den svarta drägten, med det lugna ansigtet och i sin hand elfenbenskrucifixet, som han alltid bar, bemöttes han af folket med nästan tillbedjande vördnad, och de inbillade sig slutligen att han ensam skulle kunna försvara deras religion-emot repablikens härar. Men deras enfaldiga tro på ans förmåga att emotstå allt, skulle snart blifva rubbad. Efter att en morgon hafva hållit gudstjenst i en råserad kyrka och med yttersta fara räddat lifvet undan sina förföljare, försvann presten. Hemliga förfrågningar efter honom gjordes åt alla håll, men han kunde ej upptäckas. t Många sorgliga dagar hale gått förbi ovh