Aftonbladet – 13 december 1869, sida 3

NY Jlerna. Han är endast 43 år och skall var den liberalaste af hela kardinalkollegiet, hvil l-) ket dock naturligtvis ej vill säga mycket t Man ser i honom ämnet till en blifvand ty I påfve. i) I det hvimmel af kyrkofurstar som nu rö lelsig på Roms gator är det isynnerhet d 1 I österländska som tilldraga sig uppmärksam 5I heten. De äro nästan alla förfärligt magr: Sl och malpropra, 10en ha ståtliga skägg och tr drapera sig stolt i sina långa, slitna afta. ;a ner. När de promenera på Corson, följas de på några stegs afstånd af mörkhyade öknen: Dl söner, som bära deras breviarium; Nio tiondelar af dessa österländningar kunna hvarE) ken latin eller italienska, som äro kyrkans nloch det romerska hofvets språk. De hänga t I endast med en fin tråd fast vid den romerska enheten och blicka med ett högdraget TI förakt ned på sina romerska kolleger och allt romerskt. t) En bjert motsats till dessa orientaliska fysionomier bilda de välfödda italienska prelaterna. Så här skildrar dem en korrespon) dent till Times: Fastande och bedjande må skapa ett helgon, men jag tviflar på om det -Iskapar en kyrkans dignitär. En kyrkans I pelare bör stärkas af menskliga medel. Dessa 1 prelaters omfång vittnar om en kraftig kroppsr I byggnad, kompakta muskler och starka fibtlrer. De ha en befallande hållning och betl slutsamma ansigten. Ett dussin af våra aldermen eller räfjagande squires och freds2) domare skulle ge en god föreställning om ett I lika stort antal af de fysionomier jag sett i tl dag i S:t Peter. , Det officiella latinska programmet för mö;tets förhandlingar har utkommit och blifvit I utdeladt till alla mötets fäder, som med sitt teologiska biträde genomstudera det, Hvarefter det står hvar och en fritt att inskrifva sig i en eller flera af kongregationerna eller utskotten. Dessa kongregationer skola sammanträda mycket ofta, men särskilt. — Allt emellanåt sammanträda de alla gemensamt, hvarvid de KV afdelningarne diskuterade ca. nones underkastas en förberedande omröstI ning. Först derefter, när ett visst antal sådana canones blifvit enhälligt voterade, sammanträda alla fäderna under påfvens eget I presidium till en generalsession, der den deI finitiva omröstningen och beslutens promul gerande eger rum. I allmänhet gäller den grundsatsen, att påfven ensam har initiatiI vet. Biskoparne kunna väl föreslå amendementer och nya canones, men inför konciliet blifva de först då föredragna sedan påfven I dertill gifvit sitt bifall. Ministerkrisen i Florens fortfar ännu. 1 Cibrarw, som, sedan Cialdini misslyckats att bringa ett kabinett till stånd, fick i uppdrag att sammansätta en ny minister, måste redan efter en dag återlemna det, och konungen bar nu vändt sig till Sella, den designerade finansministern i Cialdinis kombination. Huruvida ban skall lyckas bättre är långt ifrån afgjordt. Om de anledningar som vållat att Lanzas och Cialdinis försök strandat berättar Times: N Första anledningen till den långvariga, ännu fortfarande ministerkrisen var, såsom man torde minnas, Lanzas val till president i representantkammaren, hvilket ministören gjorde till en kabinettsfråga, och ministören Menabrea inlemnade genast derefter sin afskedsansökan till konungen, som då befann Hö sig i San Rossore, ännu ej fullt återstäld ef-. ter sin sjukdom. Han begaf sig ändock oför. töfvadt till Florehs och uppdrog åt den man, som vid presidentvalet mot. ministerens önskan vunnit en stor majoritet, Lanza, att bilda ett nytt kabinett. Denne, en piemontesisk statsman af Cavours egen skola, hade länge innehaft finansportföljen i Cavours kabinett. Ehuru piemontesare, hade dock Lanza för någon tid-sedan jemte åtskilliga andra skiljt sig från det parti: af piemontesiske oförsonlige, som är kändt under namnet la permanente, oeh aldrig kan förlåta attregeringens residens förflyttades från Turin till Florens; Lanza hade derefter understödt ministören Menabrea; men råkade i oenighet med densamma, då förslaget att utarrendera tobaksmoönopolet kom å bane, hvilket Lanza bekämpade. Ehuru det var förenadt med icke ringa svårighet för Lanpza att välja sina men fogade dervid såsom vilkor, att reduktioner skulle vidtagas i armen othflottan samt att några personer skulle aflägsnas från konungens omgifning, emedan det nya kabinettet fruktade att i motsatt fall icke kunna sjelfständigt utveckla sin politik. Desse män voro general Menabrea, konungens förste adjutant, markis Gualterio,,minister för det k. huset, samt grefve Cambray-Digny, ceremoni. mästare. Anledningen, hvarföre Lanza ville aflägsna dessa tre män, var endast den, att han visste dem vara högst impopulära, Deras aflägsnande från det k. slottet ansågs derföre såsom ett nödvändigt offer åt den allmänna meningen. Såväl dessa sjelfva som RS tycktes icke heller obenägne att uppfylla Lanzas vilkor; men bland hans kolleger funnos några, som ansågo deticke göra tillfyllest, utan ville vidtaga en ännu grundligare utgallring i konungens omgifning; men härtill ville konungen ej samtycka, och underhandlingarne med Lanza afbrötos tillföljd deraf. Nu vände kooungen sig till general Cialdini. BR vd Denne utmärkte officer, hvilken mången gång förut varit i fråga såsom blifvande medlem eller till och med chef i fordna kabinetter, men då aldrig visat sig hågad dertill, samtyckte nn af eftergifvenhet förl konungen, hvilken han är personligt tillgifven. att försöka sin lycka. Men hans ställning såsom konungens vän och en af. det kongl. husets embetsmän låg honom lika mycket som de tre nyssnämnda medlemmarne i det förra kabinettet till last; . Ehuru Victor Emanuels namn ännu är kärt för alla: välsinnade och kolleger, gjorde han emellertid upp sin lista,