Aftonbladet – 13 december 1869, sida 3

ser ut, ty af dessa 129 biller handla 18 on återgång af fordna koncessioner och 38 on förlängning af anläggningsterminen, och dess utom angå 19 hästbanor. Ett stort anta af de öfriga jernvägsanläggningarna är i d större städerna, så att i sjelfva verket an talet af de nya jernvägsföretag, för hvilk: koncession kommer att begäras af nästa par lament, är ganska litet. Jernvägsbillerna antal uppgick år 1866 till 450, och efte krisen har det med hvarje år minskats; nem. ligen år 1867 till 171, 1868 till 109 och 186! till 78. I Manchester har ett stort möte hållit: för reciprocitet, det vill i sjelfva verke säga skyddstull, och detta eget nog i fri handelssalen. Bland talarne befunno sig mång: konservative parlamentsmedlemmar. Åtskilliga beslut fattades nästan enhälligt, af hvilke ett gick ut på att begära en parlamentsundersökning före det franska handelsfördragets förnyande: Den i dessa dagar aflidna hertiginnan af Aumale var 47 år gammal. Hon föddes i Wien den 26 April 1822 och var dotter til prins Leopold af Salerno, at bourbonernas neapolitanska gren; år 1844 gifte hon sig i Neapel med hertigen af Aumale, Henrik af Orleans, konung Ludvig Filips fjerde son, hvilken redan vid unga år inlagt ära genom ett lysande fälttåg i Algier mot Abd-elKader. Under de första ären af sitt äktenskap voro de båda makarne bosatte iAlgerien, hvars generalguvernör hertigen var. Februari 1848 dref dem i landsflykt. De slogo då ned sina bopålar i Twickenham i grannskapet af London. De ha haft två barn, af hvilka blott det yngre, hertigen af Guise, ännu) lefver; den äldre, en mycket ofvande yngling, dog vid 21 års ålder på en verldsomsegling år 1866 i Sydney af tyfus. Den aflidne hertiginnan sörjes djupt af alla, som kände henne, och isynnerhet är hennes bortgång oersättlig för de fattiga, hvilkas tt röttliga välgörarinna hon varit.