NETTO NO SI RS TASK gång för att tjena rättvisans, försoningens och sanningens heliga intressen. FJERDE KAPITLET. Under det att Gabriel ännu var böjd under dessa bekymmer, som tärde på hans kroppsoch själskrafter, hemsöktes Bretagne af en stor allmän olycka, för hvilken alla enskilda sorger under någon tid fingo gifva vika. Den tidpönkt var nu inne, då franska revolutionens ständigt hopade stormar hade kommit till ett förtvifladt utbrott. Dessa chefer för den nya republiken innehade ännu makten, hvars sista och rysligaste galenska var beslutet om religionens utrotande oc störtande af dess yttre sinnebilder öfver hela let land de beherrskade. Redan bade detta beslut till bokstafven blifvit verkstäldt i och omkring Paris, och nu var republikens sollater på väg till Bretagne, anförda af befälhafvare, hvilkas uppdrag var att utrota len kristna religionen från det sista och säkvaste fäste den ännu egde qvar i Frankike. Dessa mån började sitt värf, lifvade af samma anda, som de grymmaste af sina förnän. De plundrade kyrkorna, nedrefvo kapellerna, kullstörtade korsen vid landsväsarne, der de funno dem. Den förfärliga vuillotinen slukade menniskolif i Bretagnes yar, lika väl som på Paris gator; geväret och sabeln träffade folket på vägar och stivar, qvinnor och barn mördades knäböjande under bönen, presterna jagades från det ena sömstället till det andra, der de ännu sökte ippehålla gudstjensten, och dödades hvarrelst de påträffades — hvarje tänkbar grymet begicks på alla orter; men den kristna eligionen framhärdade oaktadt blodsutgjuvisprna, reste sig med förnyad fs ur