Aftonbladet – 11 december 1869, sida 2

seende fästade tal. uppmärksaniheten på, att ;s vetenskaperna ej vore i fakulteterna gruppe-1 rade enligt sina naturliga frändskaper, i det : vissa sådana, hvilka naturligen hörde till en ! annan såsom hjelpvetenskap, voro hänförda ; till andra fakulteter. än hufvudvetenskapen. s Statens ingripande åter hade till följd, attli vanligen ingen vetenskap studerades såsom s mål, utan att studierna bedrefves för ett yttre ! mål. Universiteten hade i statens hand blif! vit endast eller hufvudsakligen embetsmannadanare; de hade blifvit statsanstalter i stäl-; let för vetenskapliga anstalter. Anställandet s af salarierade lärare för lifstid hade ock tilll: följd, att om en sådan var eller blef oduglig måste vetenskapen deraf lida under en hel mansålder. Det hade också gått så långt att : man t. o. m. velat frånkänna universiteten ! all betydelse för vetenskapen och förklarat! densamma tillhöra vetenskapsakademierna. Dessa kunde visserligen också göra mycket för vetenskapen, men de kunde ej skapa vetenskapsmän. Hvad hade an staten vunnit genom att gifva universiteten denna riktning? Det kunde. väl hända, att medelvärdet afinsigter hos statens tjenstemän stigit något mot fordom; men tvånget att för statens tjenst tillegna sig en hel mängd vetenskaper hade till följd, att man icke kunde gå långt i något. Universitetsstudierna förvandlas till blotta elementarstudier. Visserligen hade våra universiteter frambringat flere stora namn, men tal. dristade påståendet, att detta skett i trots af organisationen; och historien, tillade tal., är tyst om de anlag, som genom denna organisation blifvit undertryckta. Och hura befrämjas vid universiteten den vetenskapliga metoden? Det vanliga är, att man fyller sig med kunskaper nätt och jemnt intill den gräns der forskningen tager vid och der metod blir behöflig, men denna gräns öfverskrides icke. Hvad blir nu deraf följden? För att svara härpå liknade talaren det samlade vetandet vid ett eggjern, och anmärkte att man så länge svetsat ihop lamell vid lamell för att stärka haken på detsamma, att man aldrig fått tid att påsätta eggen, hvarför ock vid inträdet i lifvet den unge mannen vanligen kastade bort det besvärliga instrumentet och i stället grep till slentrianens träsvärd eller pappersknif. I afseende på arbetets fördelning hade vi visserligen kommit ett godt stycke framåt, men dock ingalunda så långt som vi borde och kunde. ) Hvad slutligen anginge lärofriheten, så stode vi efter medeltiden, hvilket åter vore en följd af statens ingripande och tvånget att se på de statsändaniål, för hvilka studierna bedrifvas, hvilket hade inflytande både på lärare och lärjungar. Huru skulle man nu kunna komma ifrån detta tillstånd och till ett annat system? Tal. ville anvisa två medel: för det första, tillåtelse till större ensidighet i etudierna, så. att doktorsgraden kunde vinnas för en enda vetenskap; och för det andra, afskaffandet af den alldeles godtyckliga fakultetsindelningen. Tal. visade, att en doktor med ganska goda betyg i flere vetenskaper i sjelfva verket i dem endast kunde anses hafva gjort goda elementarstudier, men ej blifvit väl förtrogen med någon. Han hade på sin höjd blifvit student, men ej vetenskapsman; han hade icke på något område uppnått forskarens ståndpunkt. Talaren utvecklade här den af honom förut, i de berömda föredragen om uppfostran, framställda satsen, att grundliga insigter i ett ämne förläna en mera verklig bildning än en ytlig mångkunskap. Om, sade han, en doktor trängt djupt i ett ämne, så hade han icke blott derigenom att han för ändamålet måste uppehålla sig länge vid universitetet undgått en alltför stor ensidighet, utan äfven genom behofvet att för sitt ämne anlita hjelpvetenskaper föranledts att studera dessa på ett sätt, som gjort det ur dem hemtade kunskapsförrådet lefvande. t Detta skulle man måhända allmänt nog medgifsa, och åtminstone skulle vetenskapsmännen göra det; men i fråga om den fördel staten kunde draga af en sålunda danad per: son, derom blefve tankarne kanske mera de: lade. För sin del ville dock föreläsaren fästa uppmärksamheten på att en sådan doktor i en vetenskap för det första dock ej vore så alldeles ensidig; vidare vore han i besittning af verklig grundlighet och den sanIna filosofiska metoden, som han lätt tillgodogjorde för andra ändamål då så erfordrades. Hade man icke denna metod, lärdes den ej lätt i det praktiska lifvet.. Slutligen skulle han ega en sjelfkänsla; som gjorde att han icke ville misslyckas eller göra något till hälften äfven på andra områden än det, åt hvilket han förnt egnat sitt studium. Exempel härpå hade ofta lemnats af professorer, som trädt ut i det praktiska lifvet, och orsaken hade varit den, att de egt forskningsförmåga och samvetsgrannhet. Hr Siljeström trodde således, att både staten osh vetenskapen skulle vinna på den anordning han föreslagit. I nästa föredrag kommer hr Siljeström att beröra frågan huru den vetenskapliga traditionen befrämjas vid universiteten, samt vigten af universitetsstudier äfven för fruntimmer. EEE — Vid militärsällskapets sammanträde i förgår afton afgaf kaptenen frih. Palmstjerna en redogörelse för de under sistlidne Oktober månad utförda skjutförsöken vid Finspong. För hufvuddragen af frih. Palmstjernas anförande redogör D.B. på följande sätt: Efter att hafva omnämnt det olika slags materiel, som för försöken erfordrades, och närmare omtalat kanonernas, projektilernas, krutets och nansartaflornas tillverkning och beskaffenhet äf