Aftonbladet – 11 december 1869, sida 2

— Rektor Siljeströms tredje föreläsning rörande universiteternas uppkomst och ändamål egde rum i går afton. Den inleddes med en återblick på resultaten af medeltidsuniversitetens och synnerligast Paris-universitetets verksamhet, som företedde flera beaktansvärda omständigheter. Det akademiska studiet var under denna tid ett, och målet för detsamma vanligen förvärfvandet af lärareskicklighet. Lärofriheten var också under denna tid betydlig, oaktadt kyrkans försök att begränsa densamma, och dess resultat var en frisk omsättning af lärarekrafter, i det inga salarierade lärare funnos, utan den största skickligheten drog åhörarne till sig. Sedan fakultetsindelningen inträdt var det hos hvardera blott en vetenskap, som studerades, ehuru man visserligen i den juridiska fakulteten studerade två lagar, den romerska och den canoniska, hvar för sig och kreerade doktorer i hvardera särskildt, likasom för båda kreerades juris utriusquedoktorer. Utan att vidare följa universiteternas utveckling, hvilket föreläsaren ansåg skulle bli för tröttande, öfvergick han till den nuvarande universitetsinstitutionen för att tillse i hvad mån den aflägsnat sig från den urspruogliga och om den förändrat sig till ett bättre eller sämre. Det som härvid främst fästade uppmärksamheten var att vetenskapernas antal efter hand mångdubblats och att de utvecklat sig så, att de hvar och en fordrade sin man. Men de stode dock icke isolerade hvar och en för sig, utan vore väsentligen beroende af hvarandra, och man måste derföre anlita flera hjelpvetenskaper åt den, som uppställes såsom hufvudsak, så vida man skall kunna i densåmma ernå någon grundligare insigt. Hvad som vid det nuvarande universitet motverkade ett lämpligt ordnande af studierna i denna riktning var dels fakultetsindelvingen, dels statens ingripande. I förstnämnda hän