Aftonbladet – 10 december 1869, sida 3

hemmastadde arbetarens ställning i allmän het är ojemförligt mycket bättre här äl hemma i Sverge; och en handtverksarbetare -Isom är stark och lycklig nog att öfvervinn: de första, här mötande svårigheterna (många alltför många duka under i kampen!) somä skicklig i sitt yrke, nykter och fallen för flit kan i allmänhet med större säkerhet häl påräkna en i ekonomiskt hänseende bekymmerfri existens. Detta är en sanning, son icke kan eller bör förnekas. De olika yrkenas arbetare blifva dock häl som annorstädes olika lyckligt lottade. Skräddare t. ex. förtjena troligen icke så mycket ty kläder äro här förundransvärdt billiga Deremot hafva skickliga murare bra betaldt: likaså maskinarbetare och mekanici, som varit här en tid och hvilka, tillika med sir skicklighet i praktiken, kuuna tjena med förvärfvade kunskaper i teoretiskt-tekniskt hänseende. Inga äro, i mitt tycke, så oförskämda i sina anspråk som härvarande barberare hvilka tillika äro hårfrisörer: 15 cents (cirka 45 öre sv.) för en intvålning! Hvad sägs -Jom det, när jag till jemförelse omtalar, att -Iför lika storsumma kan jag köpa mig fyra Toch: en half whiskies eller en fin halsduk? 4 För rättvisans skull måste jag, i sammanhang härmed, nämna, att jag för mina 15 cents blir under en qvarts timmas tid orr I dentligt skrapad, icke blott der skägget I växer, utan äfven, om jag, i likhet med mänga andra, så åstandar, i pannan och i nacken. Ögonbrynen får jag svärtade på 1 köpet. Detta kallar amerikanaren valuta för I pengarne. — Näst herrar barberare har jag 1 Filadelfias borstpojkskår, representerad af .Jen mängd negerpojkar, mina argaste fiender. De taga icke mindre än 10 cents för sitt besvär och kunna således med lätthet förtjena ända till 3, ja, under regniga dagar, 4 :Jå 5 dollars om dagen. Jag, som i min-enfald en gång försökte att genom aftal på förhand nedpruta priset till hälften, eler 5 T cents, blef af dessa ullhufvuden utsatt för en J vacker drift. En af dem försäkrade sig nemligen vilja antaga förslaget, men vär den ena stöfveln blifvit borstad, hotade den lymmeln, till kamraternas stora tillfredsställelse, att lemna mig, om han ej finge ytterligare fem cents... Envishet är mitt fädernearf: jag tog mitt parti och gick med en stöfvel, som skämdes för den andra, men kunde omöjligt misstaga mig på meningen med den uppmärksamhet, som visades mig af de svarta bytinarne, hvilka tycktes föresatt sig att under varjehanda, mer än tvetydiga höflighetsbetygelser följa mig ända hem, en artighet, som jag dock fann för godt att afböja genom att stiga in i en omnibus, Sedan min ankomst till Amerika har jag, vare sig i de privata eller offentliga boarding-houses, sett ingen iklädd en borstares skepelse; och derföre, jag tillstår det med fara att vid hemkomsten icke blifva igenkänd af mina vänner bland de på det hela oförargliga Stockholmslejonen, har jag nu skaffat mig en stor skoborste, med hvilken jag sjelf dagligen bearbetar min fotbeklädnad... Käraste vänner! En tarflig morgonsysselsättning; jag vet det nog, men hvad vill jag göra? Jag har haft tillfälle att se huru en gammal mäkta rik ungkarl, presidenten för den ritbyrå, der jag är anstäld, gör på samma, sätt. Man måste taga seden som den är dit man kommer; jag kan blott två mina händer och kasta skulden på min värdinna och allt hennes tjenstefolk! Dessutom är detta icke det enda obehag, en stackars ungkarl blir utsatt för i detta uppoch nedvända land, Det kunde kanske roa eder att veta, huru det aflöper, när man går att hyra rum efter annons här i staden, Ar det här det finnes rum att hyra? — Ja. — Kan jag, få se rummet? — Har ni arbete? — Ah ja; men går det inte an att få se rummet?e — Har ni fästmö eller väntar ni eljest många påbelsningar? — Nej... är rummet sen trappa upp?. — Nil har väl ej. för sed att komma sent hem om nätterna eller att... — Nej, nej, bästa lady! Jag är den ordentligaste menniska under solen, Låt mig pu se rummet! — Kom då! Vi träda in i en liten kammare, försedd med färdigbäddad säng och i öfrigt af det allra nödvändigaste i möbelväg, allt rent och fint. Sedan frågan om priset blifvit besvarad, vågar jag anmärka: Här finnes ju ingen eldstad. — Kamin får ni skaffa er sjelf. — Inga innanfönster? — Begagnas aldrig. — Intet dricksvatten ? — Sådant kan ni hemta dernere på gården. — Får man kaffe och borstadt om morgnarne? — Kaffe får ni på hotellet midtöfver gatan... borstadt? — I dont understand! Såder ungefär låter det öfverallt. Här är) det således icke nog för en ungkarl att vidl. aflyttning tänka på skjortorna och löskragarne, han måste äfven ha besvär med kaminen och stenkolen. Grisarne månde grymta, om de visste hvad galten led, klagade jag till en början; men nu finner jag mig rättj. väl med alla dessa småbestyr. : Filadelfia är, väst Newyork Nordamerikas ) största stad. Lifvet inom hus och på gatorna. skiljer sig betydligt från allt hvad jag sag ; hemma och troligen äfven i mycket från hva man får se i det öfriga Europa. I ett kommande bref skall jag beskrifva det märkvärdigaste deraf. Af stadens egentliga märkvärdigheter känner jag, till följd af vid arbetet strängt upptagen tid, ännu icke mycket. De olika religionssekternas kyrkor har jag dock flitigt besök. Dessa äro i allmänhet små och inredda såsom teatersalopgerna hemma; golfven belagda med vackra mattor och bänkarne försedda med mjuka, sammetsbeklädda dynor. Musiken påminner alltigenom om konserter. Väl inöfvade stämmor af mansoch fruntimmersröster ljuda fråp läktarne och smeka örat på det be agligaste. Damerna tyckas anse kyrkorna såsom fänps liga expositionslokaler för sig sjelfva och sina grannlåter. Antalet af och innehållet i de magasiner, som tillhandahållas the ladies med : hvad som hörer till deras töilett, öfverstiger allt hvad jag kunnat drömma om. Ochl. hurn läggas icke hemligheterna, här i öp-. en dag sedan! — Huru väsnades mani: icke, när de första demitermernar blefvo synliga i Stocktolm för några är sedan, jag vill minnas, 1 ett fönster vid Drottning-; gatan. Hvad skulle man då säga vid åsynen I, åf allt hvad jag här sett uppradadt iden!: