Aftonbladet – 10 december 1869, sida 3

: Dad så en älven improviserad bön. Hal I bad så att fradgan stod honom om munnen Ihan gallskrek, han tjöt, han grät och hal I skrattade, och slutligen gafs honom tillfreds. I ställelsen att med Blanches gamla skådespe Tlare Kunna säga: Men när jag förestälde sinnessvag, publiken lika galen blef som jag. Till min stora bestörtning lemnade nu, un: der det orgeln spelade upp ett stycke, er stor del af församlingen sina platser, för at hoppa och dansa, omfamna och kyssa hvarandra samt skria och anfäkta sig på all upptänkligt sätt. En äldre negrinna, bred: vid hvilken jag fått min plats. och som länge visat sig hygglig nog, om man undantagel några enstaka, oroväckande strupljud, blef en hast anfäktad — Gud vete af hvilker ande — så att hon, slängande både bönbok och näsduk midt i ansigtet på mig, började trots sina 45 å 50 år, att, under det hon med ena handen höll fast i den framför oss stående bänkens ryggstöd, taga skutt så höga, att jag, som satt mellan henne och väggen, måste resa mig upp för att ej förlora näsan; och med den rörelsen fortfor hon; allt under gälla skrik och slående med en arm, till dess hon ändtligen dignade vanmäktig ned på bänken. Många föllo i konvulsioner, men ohyggligast företöll mig anblicken af en ung negrinna, som i ordets fulla bemärkelse rullade sig fram och åter på golfvet utan tecken till medvetande och utan att någon af alla dem, som under de vanvettigaste åtbörder och utrop stodo omkring och betraktade henne, sökte att återbringa henne till sans. Huru allt detta afslutades, vet jag icke, vr det blef mig omöjligt att uthärda mera för denna gång; och, huru besynnerligt det än må låta, jag lemnade platsen i ett tillstånd, som lät mig förstå, att det, för somliga lynnen åtminstone, ovilkorligen förefinnes något af smitta i den sjukdom, hvars många offer, jag nu vände ryggen. För 14 dagar sedan inträffade här i Filadelfia dagen för valet af en ny guvernör. Allt arbete på fabriker och verkstäder blef för eftermiddagen instäldt, och den lifligaste rörelse rådde vid de olika platser, der valsedlarne skulle inlemnas. Några dagar förut hade det emellan två olika partier uppstått en batalj, i bvilken flera hundra personer deltogo med sådan häftighet, att ett par hundra revolverskott blefvo, på något öfver en qvarts timmas tid, aflossade. Till al lycka inträffade tumultet efter det skymning inträdt — gaslysningen i Filadelfia är elän-dig — så att de stridande voro något osäkra. i sina rörelser. Emellertid blefvo många dödade och än flera sårade. Dylika excesser uteblefvo, mot all förväntan, sjelfva valdagen. Befolkningen är, som bekant torde vara, delad i två hufvudpartier: demokraters och nrepublikaner, af hvilka de förra på ett betänkligt sätt kämpa emot framåtgåendet, i det de på det bestämdaste förklara sig emot negrernas rösträtt, infriandet af Förenta Staternas, under kriget utfärdade skuldförbindelser m. m. d. Till landets heder vill det dock synas, som skulle det republikanska partiet vara öfvervägande. Här i staden utföll valet i enlighet med detta partis önskan, så att demokraternas. kandidat, Packer, måste stryka på foten. äkerligen kan jag på intet värdigare sätt afsluta min epistel, än genom att omtala, det jag i förra veckan besåg den sal, i hvilken Förenta Staternas sjelfständighetsakt underskrefs och beseglades. Detta rum, beläet i nedra våningen af The State House vid hestnut street, ungefär i Filadelfias medelbunkt, tjenar nu såsom plats tör Förenta Staternas nationalmuseum, om jag så får kalla denna, i jemförelse med många andra änders, på sätt och vis anspråkslösa saming af för nationalkävslan dyrbara minnen ich reliker. Här finnas 150 å 200 porträtter Amerikas framfårna och ännu lefrande hera framstående krigare och statsmän. Att cke ett enda majestät med Guds nåde fått in plats här, är ett förhållande, som torde vara öfverflödigt att påminna om och som ör öfrigt, i mitt tycke, alldeles icke skämner intrycket af det hela. Under de flesta wfbildningarne läses, bland andra titlar, denna, len vackraste: a distinguished patriot. Utom Horträtterna finnes en del andra saker, och öland dessa kommer nog nthe bell of indepenlencer att i alla tider ådraga sig den största ippmärksamheten. Denna klocka var den örsta, som (från stadshusets torn, der den lå hade sin plats) tillkännagaf för en lyssande verld, att segern var vunnen och sjelfständigheten bekräftad. Hon är nu placerad vå en hög ställning midt i salen. Vidare visas här den bänk, som begagnades af geeral Washingthon, general Lafayette och ranklin, då de öfvervoro gudstjensten uti Christ Church; det lilla. mahognybord, vid vilket Declaration of independence blef af ongress-ledamöterna underskrifven, tillika ned den stol, som kongressens president John Taucock vid samma tillfälle begagnade; lisaså får man här se en del af den gamla, tatshuset tillhörande steptra a, från hvilen sjelfständigheten blef proklamerad för en itanför i högsta spänning väntande folknassa. Washingtons staty af Rush, en ljusrona, af kongressen begagnad vid dess öferläggningar, en tallrik, brukad vid måltilerna af. Washingtons familj m. , höra ckså till denna samling. Märkvärdigt att; ngen follsrändig kätalog öfver samlingen fines att tillgå. Härigenom var det måhända nycket af stort intresse, som undgick min, ippmärksamhet, vid besöket i denn kl, Öf-je er hvars dörr jag, vid tanken P allt för! nenskligheten stort och betydelsefullt, som: ärifrån utgått, skulle vilja rista Detta är)! tt heligt ruma Isidor K. 1 RONSON ; : Å q J 8 Vv (Insändt.) För någon tid sedan läste man i tidningarne en nnons om att en ny skeppslista ändtligen utkom-J nit. Som ett dylikt arbete ej utgifvits alltsedan 6, tänkte insändaren, som äfven intresserar sio