ning i denna sak alltså var tydlig, tillät sig högsta domstolen likväl att här uppträda såsom regeringens extra rådgifvare, intagande sålunda i viss mån en ställning öfver båda statsmakterna. Med all aktning för domstolsväsendet i allmänhet och högsta domstolen isynnerhet, har man dock ej kunnat undgå att häri finna usurpationen af en maktfullkomlighet, som icke bör medgifvas och hvilken rågeringen nu också tillbakavisat, då den, trots ofta berörde domstols afstyrkande, godkänt och stadfästat riksdagens beslut. i Förtjensten att hafva sorgfälligt utredt denna sak tillhör Aftonbladet, som i en följd af sakrika, ledande artiklar pröfvat halten af högsta domstolens förfarande och invändningar mot den af riksdagen beslutna dissenterlagen: Det var vår afsigt att återgifva det väsentliga af denna Aftonbladets framställning, men innan vi hunnit fullfölja densamma, har regeringens beslut fallit, och saken är sålunda afgjord. Det är långt ifrån, att den nu antagna dissenterlagen tillfredsställer alla fordringarne få fullständig likställighet mellan statskyran och främmande trosbekännare. Derför hafva vi ock emottagit bittra klagomål öfver detta lagförslags obillighet. Men så mycket är likväl dermed vunnet, att lagliga förhållanden kunna nu inträda der olagligheten förut måst tolereras. Så kunna nu t. ex. baptisterna ingå lagligt giltiga äktenskap, under det de hittills offentligt knutit äktenskapliga förbindelser, hvilka staten icke erkänner såsom äktenskap. Så kunna nu ock främmande trosbekännare sammansluta sig till församlingar, som hvila på fullt legal grund, under det de förut måst tolereras såsom olagliga, då; det allmänna medvetandet icke tillåtit deras förföljande. Med alla de ofullkomligheter, som möjligen kunna vidlåda den nya dissenterlagen, är den dock ett steg till införande af bekännelseoch församlingsfrihet i vårt land, samt, framför allt, till återställande af laglig ordning och sunda rättsförhållanden. i Regeringens beslut i ämnet bör alltså helsas med uppriktig tillfredsställelse, och utgör det ett nytt blad i den rika historia, som den närvarande rådkammarens förste than, genom sina handlingar, skrifvit åt sig i Sverges häfder. Ett tacksamt erkännande bör ock särskilt egnas dep nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, som utan tvifvel understödt den nya lagen. Vi införa på ett annat rum i dagens blad det af riksdaget äntaghå öch hu af regeringen stadfästade förslaget till ny dissenterlåg. P.S. Sedan detta var skrifvet med anledning af telegram i dagens Göteborgspost, samt uppsatt och färdigt att läggas under pressen, öfverraskades vi af telegrammet i såmma ämne till Handelstidbinget: Vårt räsonnemang qvarstår; det är ej dess fel, om förutsättningen blifvit rubbad. Dagen derpå innehåller Handelstidningen en ny artikel, som tydligen röjer missbelåtenhet deröfver, att de Ioford, som dagen förut gifvits åt regeringen skulle kunna betraktas såsom ett indirekt klander, sedan det visat sig att förutsättningarne, på hvilka lofordandet stödde sig, voro ogrundade. -Med antagande af den förklaringsgrunden, att regeringen adopterat den åsigten, att kyrkomötet eger kompetens att yttra sig öfver en dissenterlåg, yttras i denna artikel bland annat följande: SEN : Vi äro skyldiga all respekt åt deh lagtolkning; som blifvit gjord af tvenne sådana auktoriteter, som högsta domstolen och regeringen; men vi kunna ej annat än beklaga, om det rykte skulle verkligen bekräftas, att regeringen, genom att kylla en sådan åsigt, icke ansett sig kunna, utan kyrkomötets hörande, stadfästa den ifrågavarande lagen, som sålunda blifvit undanskjuten till en rätt aflägsen och obestämd framtid. En lycka är emellertid, att den gamla förordningen om trädande till och utspridande af s. k. villfarande lära blifvit upphäfd, ty derigenom skola vi åtminstone förskonas för sådana historier, som den, hvilken senast inträffat med Ambrosius Ersson i Dalarne. Denna historia gör nu sin rund i den främmande pressen och kastar en ny skugga öfver vårt samhällslif. Så läser man härom i den engelska tidningen Daily News för den 29 Nov. följande: Då det är så sällan vi emottaga några nyheter af intresse från Sverge, är det ledsamt, att ibland de senaste underrättelserna den mest framstående skall vara en ömklig förföljelse mot en oskadlig religiös sekt. Tidvingen anför härefter historien om Ambro-. sius Ersson och den hos honom verkställda fa-. mösa utmätningen, vid hvilken vi likväl anmärka, att den tyckes varit anlagd på att göra tit. Ersson till martyr. Inför utlandet framstår emellertid saken uti en för-oss ytterst obehaglig dager. Genom den gamla förordningens upphäfvande skola sådana: historier, såsom sagdt, nu blifva omöjliga, men någon laglig ordning kan emellertid icke inträda för främmande trosbekännare, förrän äfvenledes den gamla dissenterslagen blifvit upphäfd och ersatt genom nya föreskrifter. Vi beklaga ännu en gång, att den glada underrättelsen af gårdagen, det en sådan ordnivg ni blifvit uppnådd, visat sig vara ett missförstånd. Måtte vår regering ej alltför ofta råka ut för sådana missförstånd! Ty det är bättre att blifva missförstådd i att hafva handlat oriktigt, än tvärtom. Hvad Handelstidningen menar med sitt yttrande, att utmätningen hos Ambrosius Ersson tyckes vara anlagd på att göra denne till martyr, kunna vi icke fatta. Icke lärer länsmannen, hvilken i egenskap af exekutortill följd af laga kraftvunnen dom tagit ifrån A. Ersson hans kopparflaskor, åkdon m. m., dermed på ringaste sätt ha åsyftat att skänka en martyrgloria åt honom, ej heller föreställt sig, att hans embetsåtgärd skulle bli rikskunnig samt till och med omtalad utomlands.