Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

ar icke kyrkiigt ursprung; — detsamma äller om öfriga italienska universiteter. Vid em blomstrade praktiska studier: i Salerno medicin, i Bologna juridik. Måhända kan tt skäl härtill sökas deri, att romerska hofet ej gerna såg teologiska studier i sin medelbara närhet. Medicinen, hvilken reoresenterar den tidens naturvetenskap, anågs väl deremot oskadlig. Och hvad de juidiska studierna angår, rönte de säkerligen väckelse af den politiska friheten i norra talien. Bolognas universitet blef ett månsenstädes efterföljdt mönster: bland annat skulle det enligt den påfliga bullans föreskrift agas till föredöme i Upsala, men detta bud gnorerades och Paris blef förebilden. Universitetet i Paris, från slutet af 11te irhundradet, hade en från de italienska skiljaktig organisation: de senare voro demokratiskt styrda, studenterne hade der högsta makten, hvaremot Paris-universitetet hade en mera aristokratisk styrelseform. Efter detta blefvo en mängd universiteter slafviskt efterbildade. — På egen grund synes Oxfords universitet ha uppväxt, det afvek -i mycket från de nämnda; också har man velat spåra dess första upphof ända tillbaka till konung Altreds tid. Tal. beskref vidare kansleriatets, fakultetsinrättningens uppkomst m. m. Fakultetsdelningen föranleddes af stridigheterna mellan teologien och filosofien, hvilka slötos med upprättande af en särskild teologisk fakultet, hvilket exempel derpå följdes af medici och jurister. Han skildrade vidare lärometoden. Den var visst mycket bristfällig, med sin skolastiska formalism. Men när man besinnar den öfverväldigande kritiklöshet och auk: toritetstro, som karakterisera medeltiden, får medgifvas, att dessa formalistiska öfningar dock hade en särdeles stor betydelse: de liksom upparbetade och skärpte det förnuftets instrument, som slutligen i och med reformationen angrep auktoritetsväldet. Tal. berörde slutligen den omfattning, i hvilken medeltids-universiteternas arbetare verkade. De räknade ofantliga lärjungeskaror: så uppges, att Oxford 1387 hade 6000, men en tid förut haft 30,000 studenter; siffran låter otrolig, men tyckes bekräftas af nyare forskningar. I Oxford funnos 300 herbergen, af hvilka de större för 100 studenter. Från Prag utvandrade en gång så många studenter, att deras antal öfverstiger totalsiffran för samtliga tyska universite:r på 1850-talet. Vi böra nämna, att några misstag influtit i vår redogörelse för hr Siljeströms första föreläsning.