Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

— Föredrag om taktik hölls i går afton i Militärsällskapet af majoren i generalstaben Otto Taube. Det inleddes med en öfversigt af taktikens småningom fortgående utveckling under det sednaste århundradet, från den ännu under Fredrik II allherrskande liniartaktiken till den s. k. perpendikulära uppställningen, med större sjelfständighet för, de särskilda afdelningarnes befälhafvare och med ett allt större och större användande af striden i spridd ordning. Föreläsaren visade härunder buruledes man efterhand i alla armeer tillegnade sig dessa nyheter i taktiskt hänseende, dem man lånade från fransmännen, hos hvilka de dock mindre varit tillämpade i reglementen än i praktiken. Vanligen tillegnade man sig dock endast formen, utan att förstå skapa den auda, som kunde gifva den lif och göra den verksam. Härifrån hade dock den nyaste tidens Preussen gjort ett undantag, i det den preussiska armån under 1866 års krig visade sig förstå att med framgång tillämpa och äfven utveckla den nya taktiken. Härmed var föreläsaren inne på sitt hufvudämne, den under nämnda stora krig tillämpade taktiken, och han visade att hufvuddragen i densamma på preussisk sida varit en vidt utsträckt sjelfständighet hos befälhafvaren för de särskilda afdelningarne, ända ned till kompanikolonnerna, eldens sparande till korta afstånd, på hvilka den visat sio mest verksam, samt slutligen den utveckling preussarne gifvit åt avantgardesstriden,i det deras avantgarden icke endast användes att undankasta de fiendtliga förtrupperna, för att bereda plats för den egna hufvudstyrkans uppställning, utan ofta invecklade sig i fortsatt allvarsam strid, i hvilken de efter hand understöddes af afdelningar från hufvudstyrkan, som sålunda aldrig blef uppställd i någon formlig ordre de bataille. Föreläsaren visade äfven huru till följd af de långskjutande och snabbskjutande gevärens införande icke blott kavalleriets utan äfven artilleriets betydelse minskats i fältkriget. Artilleriet kom under 1866 års krig åtminstone på preussisk sida jemförelsevis föga till användning, utan släpade merendels i marschkolonnersa. Man hade också i Preussen efter kriget från många håll riktat skarpa förebråelser mot artilleriet, att det icke förstått sin uppgift och icke vetat att behörigen understödja infanteriet. Med bevakningstjensten hade det, enligt föreläsarens åsigt, under detta krig varit klent bestäldt, såsom exempel hvarpå han anförde, att preussarne efter Königsgrätz hade i tio dagar saknat känning af den fiendtliga armen. FR