Aftonbladet – 2 december 1869, sida 2

Om indelt aflöning för embeten och tjenster. Sedan K. M:t genom förordning den 23 nästl. Juli stadgat, bland annat, att behållen eller indelt ränta eller kronotionde, som nu löses efter markegångspris, skall omsättas i penningar efter medelvärdet emellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris och med detta värde framgent utgöras äfvensom att indelta och anordnade ränteoch tiondeanslag, med vissa undantag, skola till statsverket indragas emot ersättning medelst statsanslag i penningar, så och med anledning af hvad riksdagen uti dess angående detta ämne den 13 förutgångne Maj aflåtna skrifvelse anfört rörande olägenheterna deraf, att embetsoch tjenstemän skola framgent vara berättigade att såsom godtgörelse för de ränteeller tiondeanslag, som tillhört deras befattvingar, uppbära anslagens värde efter tioårigt medelmarkegångspris jemte stadgad forsellönsersättning, har K. M:t, på det att en reglering i berörda hänseende icke må hindras af de fullmakter, som hädanefter utfärdas, förordnat, att de embetsoch tjenstemän, som efter den 30 sistl. Nov. utvämnas till sådana befattningar, med hvilkas innehafvande hittills åtföljt förmånen att uppbära ränteeller tiondeansiag efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, skola vara skyldiga att i de fall, der sådant pröfvas böra ske, i stället för omförmälda förmån åtnöjas med lösen för ränteeller tiondeanslagen efter ofvannämnda medelvärde. — Postförsändelser till Norge. Generalpoststyrelsen har i dagens blad infört en kungörelse rörande den svenska postverket tillkommande befordringsafgift för bref och paketer till Norge. — Dödsfall. Chefen för Sverges geologiska undersökning, professoren Axel Joachim Erdmann afled igår e. m. kl. 4 till följd af en svår maginflammation. Den aflidne var född år 1814, blef redan 1846 ledamot af vetenskapsakademien, hvars preses han vid sitt frånfälle var, och utnämndes 1858 till sin befattning såsom chef för geologiska undersökningarne. — Professor Erdmann var kanske vårt lands mest framstående geolog. Såsom skriftställare inom sitt fack har han, säger D. B. lemnat med rätta högt värderade läroböcker i mineralogi och i bergarternas kännedom, hvarjemte han i vetenskapsakademiens handlingar meddelat en mängd smärre uppsatser. Hans största förtjenst är dock