Aftonbladet – 2 december 1869, sida 2

han afskickat upphanns vid ett värdshus blott fem mil från Pont-de-Dronne, betande sir häst, som han sade. Den andra påträffades på vägen med upptröttnad häst: och denna ag gjordes halt för natten blott en half dagsresa från Quinet. Detta var alldeles emot hertigens vilja, ty man måste stanna i en usel by, der det knappast var möjligt att få tak öfver hufvudet. Den enda drägliga bädd som kunde fås, öfverläts af konungen åt Philip, hvars utseende vältaligt nog beskref den trötthet, hvaröfver ingenting kunde förmå honom att beklaga sig. En sömnlös natt med feber och mattighet följde, och Eustacie förklarade att han ej fick lemna byn, förrän hertigen kunde sända sin hängbår efter honom. Men detta förslag fann alldeles icke gehör hos patienten, och med den vanliga, oböjliga envisheten drifven till sin spets, behagade han vid första signal till uppbrott visa sig, fullt rustad med stöflor och sporrar. Enustacie märkte snart att ingenting så mycket plågade honom, som om hon visade sig orolig öfver honom eller ådrog honom de öfriga herrarnes uppmärksamhet. Såsom det enda fruntimret i sällskapet behandlades hon med stor artighet, hvaraf hon gerna skulle velat undvara största delen. Om det nu var konungens vana att alltid kalla henne den sköna Eurydice, eller om det var emedan han var så ful, som hon sade, och påminte henne om fordna olyckliga dagar — nog af, hon kunde ej fördraga honom och hade nästan ådragit sig både sin mans och Philips missnöje, för det hon oförbehållsamt yttrade detta. Hon skulle mer än gerna vejat undslippa konungens sällskap genom att stanna qvar på värdshuset med Philip, men detta var, som vi sett, omöjligt. Dertill kom att Philips dåliga lynne, förorsakadt af smärtorna af såret och hans försök att dölja dem, dref henne