Aftonbladet – 1 december 1869, sida 2

Presten i Nissard! Densamme. Jag sökte herr Nid-de-Merle och fick till svar, att han blifvit lemnad efter, sårad och kanske döende. Ni kom med underrättelser från hans syster ? Det var också hans ärende. Han berättade under vägen för Berenger, att fru de Selinville fortfarande var lika förkrossad och förödmjukad, utan att dock vara ångerfull, men alltför mycket öfverväldigad af skam och blygsel för att fråga efter hvad det blef af henne, blott hon ej blef återsänd till sin broder eller sin faster. Hon visste att intet anvat än undergifvenhet och ånger återstod henne och hade utan motstånd låtit föra sig till Locon, der hor fartn moder Monika, som i fordna dagar var den enda person, för hvilken hon egentligen hyste aktning. Utan tvifvel fanns det hos henne frö till mycket godt, men de vid Catharinas hof aldrig upphörande intriger och brott, hvari hon blifvit uppfostrad, hade förqväft det goda i sin brodd. Den första känsla af att how stod kom i en spindelväf af brott, orättvisor och synd, väcktes hos henne genom den enkla uppriktigheten och sanningskärleken hos hepnes unge kusin; men dock hade vanans makt, svartsjuka och iamiljeintressen förledt henne att arbeta på hans undersång. OcH då hon, under hans fångenskap trodde sig bafva honom belt och hållet i sin makt, men dock fann honom ouppnåelig, hade, paktadt hennes passion icke derat svalnade, lock hennes tankar och åsigter blifvit föridlade af hans. Det var för hans sanningskärlek och renhet hon älskade honom, fast i0n just försökte beröfva honom dessa egenkaper, och då detta ej lyckades, blef henes kärlek ännu varmare, ännu mera ett lags afguderi. Men då nu åfgudabilden var jorta, kunde dock denna dyrkan af ettidesl anske leda till dyrkan af den högsta saning och helighet. Alit hvad hon nu önkade var en fristad, der hon osedd kunde 2 och dölja sin blygsel. Men presten de att hennes tårar snart skulle yta af