Aftonbladet – 1 december 1869, sida 2

tager den komma att utgöra 3 procent å millioner; ds -v. 8. 210,000rdr, 8å är ju itnaden icke så betydlig att man å någonera sidan kan sägas gå till några öfverdrifr. Vi tillåta oss för öfrigt fästa uppmärkumheten derpå, att medan en annan med ffären mycket förtrogen författare, signatuen G. F.,, i en för några dagar sedan i i. B. meddelad artikel icke fick upp grufvefgifteraa till högre -belopp än en procents änta å anläggningskostnaden för jernvägen, å medgifver nu hr Nordenfelt, att enligt beäkniog, grundad, likasom hr G. F:s, på malmrytningen under de senare åren, skulle afälden för första året utgöra omkring 100,000 dr, hvarjemte hr Nordenfelt, såsom vi nämnt, ntagit den i medeltal för de 10 skatteåren omma att utgöra 3 procent å anläggningsapitalet. Det olika resultatet af dessa beäkningar synes oss ådagalägga, att det kan ara skäl att ortens invånare, innan de binda ig genom några aftal, också å sin sida föreaga sig att räkna något litet, så att de må å någon föreställning om hvad de samfält taga sig att utgifva samt om hvad som kulle kunna af dem sjelfva med dessa peningar åstadkommas. Finna de dervid för sig ördelaktigt att samtycka till de engelska forlringarne, så skola vi visserligen icke deröre klandra dem Vi ha blott velat tilltyrka dem att se sig väl före innan de fatta itt beslut. Medan vi sysselsätta oss med denna angeägenhet böra vi äfven omnämna, att i lörlagens Posttidning läses ett officiöst försvar ör regeringens tillgöranden i ämnet. Denna försvarsartikel börjar med ett försök att ådagalägga, att ju större intresse riksdagen visat för ifrågavarande bana, desto mindre anledning förefanns till det ringaste dröjsmål med något, som kunde verka till hennes åstadkommande utan uppoffring för det allmänna. Hade — tilläggesdet — regeringen afslagit engelsmännens framställning eller uppskjutit behandlingen deraf, hvilket, efter hvad vi (P. T.) tro oss med säkerhet veta, haft samma verkan som ett afslag, så skulle med vida större skäl på riksdagens visade intresse för jernvägen kunnat byggas ett klander mot regeringen. Vi tillåta oss vid denna argumentation blott invända, att omriksdagen visat intresse för denna bana och gifvit tillkänna någon benägenhet att göra uppoffringar för att befrämja dess anläggning, så har detta antagligen haft sin grund deri, att banan förmenats skola främja en industri af den betydenhet för landet, att dess utveckling förtjenade att med några uppoffringar från det allmännas sida befordras. Men. det mål, som riksdagen sålunda med sitt intresse för saken haft i sigte, nemligen den ifrågavarande industriens utveckling, vinnes icke precist om densamma, för att komma i åtnjutande af den kommunikationsled; som utgör : vilkoret för utvecklingen, nvödgas underkasta sig en så tryckande beskattning, att den till väsentlig del motväger: de beräknade fördelarne af kommunikationen. Den officiösa artikeln i P. T. söker vidare undanrödja de farhågor, som yttrats, att der nu beviljade kopcessionen å banan Frövi— Ludvika kunde komma att lägga hinder i vä. gen för banan Frövi-Falun. Banans ytterligare utsträckning antages nemligen vara al synnerligt intresse företrädesvis för Frövi Ludvika-banans egare. Vi vilja icke för ögonblicket tvista mec regeringens försvarare om det större eller mindre intresse som Frövi—Ludvika-banans egare kunna väntas komma att hysa för jernvägens fortsättning mot norr. Vi nöja oss med att, såsom ett litet bevis på det -sätt hvarpå regeringen, för att låna ett af P. T sjelf begagnadt uttryck, slumpat med denna sak, endast fästa uppmärksamheten derpå att då de nuvarande koncessionärerna ännt voro endast sökande,, antogo de för sir del såsom så gifvet, att koncession ej skulle beviljas på en del af linien, utan att någo förbehåll gjordes med hänsyn till dess everfemer utsträckning, a de ant ville for. binda sig att utsträcka anläss norr, dels till Falun, dets till Tönplig rt i närheten af fiön Siljan, i fall banan Fröv —Ludvila, Bom de först ville bygga, lemnade urväntad inkomst. 1 stället att, såsom mar säger, taga fasta på detta erbjudande genon att inrycka i koncessionsvilkoren någon be: ffämmelse om huru stor afkastningen å der först bygda bandelen skulle vara för att de blifvande, bolagets åtagande att fortsätta an läggningen skulle blifva förbindande; har regeringen icke bland kontessionsvilkoren upp. tagit ett enda ord om hela denna sak. Hoi har dermed, såvidt vi kunna fatta, frikalla koncessionärerna från hvarje förpligtelse detta hänseende. Då koncessionärerna sjelfvi hade riktat uppmärksåmheten åt detta håll kan man i afseende å denna uraktlåtenhe icke ens förebära ett alltid högst klandervärdt men dock tänkbart förbiseende. Vi kunna derföre knappast betrakta densamma annorlunda än såsom ett sådant tanklöst bortslumpandex af till buds stående fördelar, från hvilket förf. i PT. just velat fritaga regeringen. en af oss framställda anmärkningen, at koncessionärerna fått en nog rundlig tid på sig att operera med sin koncession, bemöte: med en erinran, att i England kräfver bildandet af-ett bolag med det ej obetydliga kapital, hvarom här är fråga, både tid och penningar. Detta argument förekommer oss bögst anmärkvingsvärdt. Om, såsom man Har anledning förmoda, artikeln i P. T: är iospirerad af regeringen eller af den departementsRS Save Pe STO TNA NED KE TR TEE