Aftonbladet – 1 december 1869, sida 2

hef, som inför K. M. föredragit ärendet, så n mefattar det anförda yttrandet ett formligt!k iedgifvande, att regeringen afvetat att honb ade att göra med, icke ett bolog, som kunde ntagas disponera de medel, som erfordrades ör att utföra den anläggning hvarom fråga ar, utan endast med några personer, som pekulerade i en koncession. Vi kunna omöjgen fatta, att regeriogen skall kupna anse ig förpligtad att åt hvilken förstkommande om helst bevilja upplåtelser af den beskafenhet som den här ifrågavarande, utan tro i att hon är både berättigad och förpligtad tt dervid utöfva någon pröfning för att tillse m de framträdande personerna erbjuda nåot slags garanti för att de förmå fullgöra sina taganden, Viföreställde oss derföre, attinnan g oncessionen beviljades, det åtminstone skulle lt afva inför regeringen föreburits att bakom ökandena stode något bolageller några kapitaister, hvilkas talan sökandena förde. Ingen an emellertid begära, att regeringen skall rara i stånd att med fullkomlig säkerhet vröfva soliditeten hos ett dylikt bolag eller less beredviltighet att verkligen fullgöra sina itaganden; men för att i detta afseende förskaffa sig åtminstone någon garanti, har hon utvägen att fordra deponerandet af en penningsumma. TEn sådan deposition innefattar dels ett bevis på att sökandena hafva allvar med affären, och dels kan den, om den förverkas, utgöra någon ersättning för de olägenheter, det för landet kunnat medföra om den Beviljade anståndstiden tilländagått. utan att företaget blifvit bragt till stånd. Nu erkännes emellertid uttryckligen, att regeringen har sig bekant, att koncessionärerna icke representera något bolag, utan att det är deras afsigt att med koncessionen i hand söka bilda ett sådant. Och detta förbällande åberopas till förklaring af eller ursäkt för beviljandet åt koncessionärerna af sex månaders tid att operera med koncessionen utan att de till fengäld för dess erhållande åtagit sig någon den ringaste förpligtelsel Oss synes i sanning det antydda och; efter hvad det nu medgifves, af regeringen kända förhållande, att något bolag icke finnes till, ha bört mana regeringen att af koncessionärerna fordra en lämplig penningsummas deponerande genast, till bevis på att de kunde och ville våga något på affären. Vårt land har verkligen haft så stort men af att svenska företag blifvit gjorda till föremål för svindelaffärer och wjobbing på den engelska penningmarknaden, att regeriogen borde hafvä sig angeläget att begagna alla benne till .buds stående medel att förhindra tillkomsten at flera dylika. Genom att förfara såsom hon gjort i afseende å den nu ifrågavarande koncessionen bar hon dock tvärtom räckt en hjelpsam hand till att sätta något dylikt i gång. Då det blifvit så godt som officielt upplyst att koncessionärerna icke representera något befintligt bolag, ligger den förmodan nära till hands; att de endast hafva för afsigt att sedan koncessionen; genom orternas på lagligen bindande sätt ätagoa förpligtelser, fått ett i penningar lätt evalveradt värde, försälja densamma till-någon annan spekulant, som åtager sig att sätta aktieteckning i gång. Om affären då manieras så, att den icke ökar antalet åf dessa för vår kredit menliga clöst uppgjorda spekulationers, om hvilka hr Nor-den!elt talat, blir sådant ganska lyckligt men att så skall ske, derför borgar åtrmin store icke den omständigheten att koncessionen blifvit beviljad, icke åt ett bolag; som förmår utföra företaget, utan åt några enskilda, som med anlitande af utid och penhingar, skola försöka. bilda ett sådant, och derföre fått sig åtminstone den första af dessa båda förnödenheter frikostigt tillmätt af den k. svenska regeringen. 4 Emot animärkningarne rörande koncessionens bestämmelser om frakttaxan, genmäles slutligen af P. Ts; att dessa bestämmelser icke innefatta något medgifvande, titan endast inskränkning. cK, M:t skall nemligen, enligt koncessonen, pröfva taxan, säger författaren i P. T., och i intet fall får afgiften sättas högrs än den högsta, som å någon enskild bana finnes bestämd. Oss förefaller det emellertid i högsta grad osannolikt, att regeringen kan, på grund al koncessionen, tillmäta sig någon annan rätt än att tillse, det blifvande taxebestämmelser icke öfverskrida det ofvannämnda maximum. Skulle icke, i annat fall, bolaget stå helt och hållet rättslöst mot regeringens godtycke? Det kunde ju falla regeringen in att bestämma sådana frakter, som för bolaget blefve alideles roinerande. Och, å andra sidan, om trafikanterna tunne taxan för hög, skulle de icke vara berättigade att med sina klagomål vända sig emot regeringen, som hade makt att förhjelpa dem till billigare frakter, men icke begagnade sig deraf? Det må ursäktas oss, men Vi kunda icke fatta detta tal om en pröfningsrätt, sträckande -sig till något annat än iakttagandet af den bestämda beränsningen, annorlunda än såsom en appenar orimlighet. BRORSTESRRMEN RARE -— mn ot tt AV tf OO Afsked. På gjord aösökning har K. M:t den 23 November beviljat kaptenen vid vägoch vattenbyggnadskåren U. Enegren afsked.