Aftonbladet – 27 november 1869, sida 2

För det oskyldiga barnets död hade alitsi denna kula blifvit stöpt, och hon, af sin öm. ma, ljufva hjelpsamhets instinkt lockad ifaran, hade blifvit räddad biott genom sin faders ögonskenliga lifs fara. Philip sade jus åt Berenger att han borde uppträda silfverkulan på bandet i stället för den skadad perlan, då Eustacie kom tillbaka, fick veta allt, bleknade och ryste som aldrig förr vid någon fara: denna dags underliga händelse hade gjort heane feg, sade hon. Men detta har kulan icke skadat, sade Berenger och framtog bapdet med de små gula musslorna. Känner du dessa, ljufva bjerta? De hafva varit min rosenkransi mel än två år Ack! utropade Eustacie, stackars den kära, goda mademoiselle Nocmi! Hon gjorde denna leksak åt min dotter — det var der första hon någonsin hade. Kunde hon hafva gifvit dig dem — kunde det då vara ett löst rykte — det rysliga... ? Tyvärr! Det var blott för sannt. Jag fann detta i den tomma vaggan, bland ruinerna af det nedbrända huset, och trodde det vara allt hvad jag någonsin skulle få til minne af mitt barn. Stackars Noemi! Stackars Nocmi! Hon önskade alltid att få blifva en martyr, men vi flydde från henne och det oiycksöde vi bragte öfver hennes butvad. Detta var den tanke som tärde på min dyre faders själ. Han sörjde så öfver att hafva lemnat sin Kjord — och det var blott för min skull Ack, jag har bragt ondt öfver alla som visat mig någon godhet, och först och mest öfver dig. Det är bäst du stöter mig bort, eljest träffar dig ännu nägot värre. Må så vara, blott det träffar oss tillsammans.n