Aftonbladet – 25 november 1869, sida 2

STOCKHOLM den 25 Nov. Det har på senare tiden blifvit alltmer otacksamt att fortsätta den under en viss period med så stort nit bedrifna agitationen mot de franska handelsoch sjöfartstraktataterna. De gamla slagorden om grusade näringara, om underlåtenhet att betinga fördelar i utbyte med gjorda medgifvanden o. 3. Vv. hafva icke tagit sig rätt väl ut i bredd med erfarenhetens vittnesbörd, att, å ena sidan, vår industri aldeles icke blifvit tillintetgjord genom de i sammanhang med traktaterna nägot modererade tullsatserna, utan tvärtom, till trots för hårda år och ogynnsamma konjunktioner, visat sig i flera riktningar stadd i en aktningsvärd utveckling, och, å andra sidan, den svenska sjöfarten på Frankrike samt afsättningen af svenska produkter på detta land efter traktaternas atslutniog tillväxt i en stark progression. För att icke alldeles falla ur rollen, hafva våra protektionistorganer inom pressen och representationen då och då riktat en liten släng emot systemet, — med hvilket speord man betecknat hela sammanfattningen af de grundsatsgr, och sträfvanden, som haft till mål en fri näringsverksamhet och ett lättadt varubyte. Man har också ännu alitjemnt bibehållit systemets främste förkämpe, frih. Gripenstedt, upptecknad i den protektionistiska litanian. Men rättvisligen måste medgifvas, att några försök att verkligen åvägabringa en reaktion knappast varit på allvar ifrågasatta. Såsom sådana kunna vi nemligen icke gerna anse frih. Sprengtportens regelbundet vid hvarje riksdag återkommande och lika regelbundet förkastade förslag att kringgå bestämmelserna om tullfrihet å vissa artiklar genom stipulerandet af en s. k. inregistreringsafgift å alla införda varor utan undantag, och det förtjenar äfven antecknas såsom en synnerligt långt drifven medgörlighet — såvida det icke var en dygd, fostrad af nödvändigheten — att protektionisternas egen hufvudorgan, Dagligt Allehanda, vid senaste riksdagsmannaval på sin kandidatlista upptog sjelfva den så skarpt fördömde och så häftigt förkättrade frih. Gripenstedt. Men man återvänder alltid till sin första kärlek — om tillfälle erbjuder sig. Hvad är således naturligare t. ex. än att Dagligt Aliehanda med stor förnöjelse gör sig till eko af de protektionistiska rop, som för närvarande höjas i Frankrike för att förmå dervarande regering att uppsäga handelstraktaten med England, och att nämnde tidning begärligt tillegnar sig, för att här tillämpas på dem som vederbör, den mot franska regeringen riktade förebråelsen att hafva afslutit handelstraktaterna utan att pröfva de vilkor, hvarunder en konkurrens var möjlig... Kryddade med litet hån emot frihandels-teorien lämpa sig de franska protektionisternas utgjutelser till en rätt smaklig anrättning att servera deras svenska trosförvandter. Endast då blir det litet brydsamt att instämma med de franska protektionisterna när de rikta sina hugg m-,, de bestämmelser i den nya franska vullagstiftningen, som möjliggöra den mer och mer stigande införseln till Frankrike af svenskt jern. I detta afsee.qe nödgas Dagligt Allehanda önska, att deras sträfvanden må så sent SOM nöjligt vinna framgång. Visserligen Sanlle det vara mycket angenämt och, er.ugt vissa åsigter, mycket förmånligt, om vi kunde förmå främmande nationer att bevilja oss alla de fördelar vi kunna önska, utan att de brydde sig om att betinga några motsvarande å sin sida, och nog skulle det vara rätt bra för vår jernindustri, likasom för vår sjöfart, om de franska protektionisterna, i fall de komme till väldet, ville göra ett litet undantag till förmån för Sverges handel och sjöfart då de tillslöte sitt lands hamnar för alla andra länders skepp och produkter; men tyvärr våga vi för vår del icke hoppas på en sådan undantagsförmån, ifall Frankrike skulle än en gång afspärra sig för den främmande handeln och sjöfarten, och vi tillåta oss derföre att, i den svenska handelns och sjöfartens intresse, hysa den önskan och förhoppning, att de franska protektionisternas alla sträfvanden må så sent som möjligv vinna framgång. Och denna önskan motiveras icke ensamt af hänsyn till de fördelar, som vårt land skördar af det friare handelssystemets tillärrning i Frankrike. En protektionistisk reakt:oni nämnde land skulle sannolikt medföra repressalier i många andra och föranleda en allmännare återgång i afseende å de ätgärder till varubytets lättande, som de flesta stater på senare tiden vidtagit. Men ingentirg kunde för oss vara förderfligare. Ty, märkvärdigt nog, just under den period, under hvilken — enligt vissa olycksprofetior — vår industri skulle ruineras och våra fabriker falla i gros derföre att främmande produkter fingo täfla med våra egna på den svenska marknaden, hafva Sverges industriidkare icke blott ihärdigt och med framgång kämpat för att bibehålla sig på den inhemska terrängen, utan dristigt sträckt blicken till andra länder för att uppsöka nya marknader för sina alster, oaktadt de der måste täfla med de stora industriidkande nationerna utan att egå det allra ringaste af det ansenliga skydd, som de flesta näringar dock ännu åtojuta på den inhemska marknaden, trots allt hvad man behagat säga om det hejdlösa fortskridandet på frihandelsbanan. Men huru ville man väl att våra produkter skulle finna tillgång till andra länder, om det lyckades att åter bringa till stånd en allmän afspärrning staterna emellan, sådan som de franska protektionisterna