Aftonbladet – 23 november 1869, sida 2

ögonblicket och utbytte oroliga frågor och svar, om huruvida fienden skulle söka öf. vergå floden och antalla fästningen från tvi sidor. Den lilla truppen red i sporrsträck utfö kullen och insläpptes genom den väl beva kade fästningsporten. Der innanför befann en med ofantliga murar cmgifven borggård der hästar och soldater qvarlemnades, medar Philip och Berenger genom en liten hvältc port infördes i sjelfva det fordna klostret der de lemnades i ett stort ekpaneladt rum som, nu förvandladt till vaktrum, dock bai otvetydiga spår af att hafva varit ett refektorium. Deras ledsagare pick för att till säga kapten Falconnet att de ankommit, och just då lockades de till fönstret af tonernö af en psalm, som sjöngs der utanför. Fönstret vette åt en gård, som förr på tre sido! varit omgifven af kyrkan, refektoriet och munkarnes celler med en hvälfd pelargång ledande utmed dessa byggnader. Den fjerde sidan låg åt floden, som emellertid doldes ai en jordvall, förmodligen i senare tider uppkastad. Hvad som emellertid tilldrog sit Berengers uppmärksamhet var en grupp mär och qvinnor, de förra i rustningar, de senare tätt beslöjade — församlade omkring en öppen graf; och som sjöngo: Så i god frid och säkerhet Jag lägger mig till ro...... Hör på detta, Philip, sade han med tårfalla ögon, det är den fjerde psalmen: Så nöjd jag nu till hvila går. Eustacie och jag brukade sjunga den för min fader. Det var en god tanke att sjunga den öfver honom, som de lägga ned till den eviga bwilan, medan fienden står för dörren. Se, den stackars hustrun ligger ännu qvar på knä. sedan de andra skingrat i Se, hurna terligt nedslagen och förtvillad kön ser WR